Att leva i Norden, och särskilt Sverige, har ­varit en dröm för många. Det neutrala Sverige är ett land som kunnat erbjuda jobbmöjligheter, bra skyddsnät i samhället och kanske framförallt trygghet och fred. Så är det fortfarande, men omvärlden ser i snabb takt fundamentalt annorlunda ut, och inte heller Sverige kan undvika att vara en del av den olyckliga samtiden.

Ett antal riktningar landet tagit genom åren kan i efterhand ställa till det för oss. Här tre av de kanske mest tydliga:

Att vår självförsörjningsgrad minskat markant och nu är nere på runt 50 procent.

Att inte ha sett till att energiförsörjningen är tillräckligt god för stabil och billig el till alla, också under en övergångsperiod tills framtidens energi landat.

Att den allmänna värnplikten lades ner. Nu tänker jag inte först och främst på den militära delen, men det har vid tidigare kriser utgjort en samhällskraft för också ickemilitära nödsituationer. Dessutom, i en tid när vi tagit emot som flest människor från andra länder har vi i vissa fall inte haft ett enda annat ställe där unga män naturligt kunnat träffas på samma villkor för en gemensam sak.

Klara sig i 72 timmar

Hur väl förberedd är svensken förresten egentligen på om det värsta faktiskt skulle drabba oss? Efter att regeringens krishanteringsråd möttes i förra veckan inskärptes än en gång att det förväntas av friska vuxna att kunna klara 72 timmar för sig och sina närmaste – och dessutom vara beredd på att hjälpa andra.

Kyrkan en kraft i kriser

Som kristna har vi de senare åren varit duktiga på det yttre, den konkreta hjälpen till människor i nöd. Det finns i vårt DNA. Att kyrkan är en kraft i kriser som pandemi och flyktingvågor har även regeringens sigill.

Men en dimension ses allt för ofta förbi.

Den troendes stora fördel, och även ansvar, i tider av kris – vissheten om att inte möta den ensam.

Var är kallet till oupphörlig bön från kyrkor och samfund? Var är talet om hopp i debatten.

När det ser som mörkast ut har ljuset störst chans att tränga igenom. Låt oss inte försumma den chansen!