Nu ryter miljardärerna ifrån mot politiken

Det är ett ovedersägligt faktum som ändå vållar hätska diskussioner. Enkelt uttryckt beror det på att en sida i politiken inte problematiserar ojämlikheten som sådan. Så länge den generella levnadsstandarden ökar och människor har friheten att utbilda sig och arbeta för att klättra i inkomsttrappan ser de inget problem med att några kan bli hur rika som helst. Den andra sidan i politiken menar att alltför stora klyftor är orättfärdigt och en risk för den sociala sammanhållningen.

Borde kunna mötas

I teorin har båda sidor en viktig poäng, i praktiken borde de därför kunna mötas i ett konstruktivt samtal om hur en rimlig fördelningspolitik borde se ut. Verkligheten är ju den att samtidigt som den generella levnadsstandarden (det vill säga den ekonomiska standarden) har ökat upplever människor stora brister. Det kan vara allt från själslig tomhet – och där är svaret inte pengar – till långa vårdköer, stökiga skolklasser eller inställda tåg. Det är bara några exempel. Gängbrottslighetens snabba utbredning, sjunkande skolresultat och rekordhöga skulder hos Kronofogden är andra alarmerande exempel. För att inte tala om klimatkrisen. Eller krigen som dödar oskyldiga, ödelägger samhällen och skapar trauman som kommer att förfölja generationer.

Många kommer känna sig fattiga

Levnadsstandard kan alltså inte bara mätas i ständigt ökande BNP utan måste också ta hänsyn till hur människor upplever sin generella livssituation. Om sociala medier förmedlar ett livsstils­ideal som hittills varit reserverat den yppersta överklassen kommer många att känna sig fattiga. Om samhällets institutioner inte har förmåga att hantera sina viktigaste uppgifter, påverkar det också vår upplevda levnadsstandard. Oavsett hur bra vi kan ha det i våra egna liv, upplever vi kanske att någonting har försämrats runtomkring oss och det kan göra oss mindre optimistiska och mer rädda för framtiden.

Det är anledningen till att världens rikaste nu kräver att bli beskattade.

Öppet brev till världens politiska ledare

I samband med topp­mötet i Davos tidigare i januari riktade över 250 miljardärer och multimiljonärer sin vädjan i ett öppet brev till världens politiska ledare. De skriver bland annat att ojämlikheten har nått en brytpunkt (tipping point) och att risken för allvarliga konsekvenser för vår ekonomiska, samhälleliga och ekologiska stabilitet ökar varje dag. ”Vår uppmaning är enkel: Vi ber er att beskatta oss som är samhällets rikaste. Det kommer inte att i grunden försämra vår levnadsstandard, drabba våra barn eller skada våra länders ekonomiska tillväxt. Men det kommer att omvandla extrem och oproduktiv privat rikedom till en investering i vår gemensamma demokratiska framtid.”

Extrem rikedom hot mot demokratin

Opinionsundersökningar bland världens rikaste visar att en ­majoritet är för beskattning av de största förmögenheterna. I en undersökning tillfrågades över 2 300 G20-medborgare med ett tillgängligt kapital på över 1 miljon dollar (närmare 10,5 miljoner kronor). 58 procent var för införandet av en förmögenhetsskatt på 2 procent för dem som har mer än 10 miljoner dollar. 54 procent av de tillfrågade ansåg att extrem rikedom är ett hot mot demokratin.

Tankegången återkommer i det öppna brev där världens rikaste skriver att ojämlikheten hotar våra demokratiska normer.

Det handlar alltså inte bara om pengar, utan om värderingar, anständighet och respekt för det vi har fått att förvalta gemensamt, med ett ord: skapelsen. Ojämlikheten är därför en fråga där stora delar av vänstern och högern borde kunna mötas i ett samtal om hur mänskliga värden kan balanseras mot ekonomiska. Tyvärr har politikerna lämnat walkover till världens miljardärer.