De möttes oftast av en tusenhövdad publik i Vårgårda. För de flesta partiledarna är det ett av valkampanjens största möten. Denna gång har evangelisten Britta Hermanson och biträdande kyrkoledare Joakim Hagerius ställt frågorna som inramats av en politisk fest med fantastisk sång och musik, bibelläsning och bön.

Partiledarna fick guds välsignelse

Detta var ett sammanhang som gärna blandade samman religion och politik, något som många annars hört varningar för. Varje utfrågning avslutades med att partiernas ledare fick Guds välsignelse. Ebba Busch (KD) tog emot den med öppna händer och ett bekräftande ”Amen” och Märta Stenevi (MP) gjorde korstecken. Både Busch och Nooshi Dadgostar (V) läste med i den avslutande bönen och Johan Pehrson (L) och Stenevi knäppte sina händer. Alla partiledarna fick Martin Lönnebos frälsarkrans som tack. Annie Lööf (C) utbrast ”Åh, så fint” och tog på sig den, något som även Busch och Stenevi gjorde. Jimmie Åkesson (SD) – som jämförde kristen tro med att gilla fotboll – såg lite tveksam ut. Magdalena Andersson (S) höll en neutral min.

Lööf och Busch var klarast med att försvara ett fritt civilsamhälle, statens stöd till trossamfund, stöd till kristna barn- och ungdomsorganisationer som Equmenia samt konfessionella friskolor.

Några frågor om partiledarnas förhållande till kyrka och kristen tro ställdes inte. Pehrson och Ulf Kristersson (M) nämnde ändå att de inte räknade sig som troende. Busch var angelägen om att alla skulle förstå att hon var kristen. Hon förklarade också vad hennes tro betydde för henne.

Gott om tid att prata till punkt

Utfrågningarna ­fokuserade på klimat, integration och ­religion. Partiledarna fick gott om tid att prata till punkt. I frågorna om ­klimat var svaren från ­Dadgostar och Åkesson förvillande lika (liksom svaren från de flesta ­partiledarna). Stenevi och ­Pehrson betonade behovet av att byta till en mer hållbar livsstil. Beskeden om integration kändes igen från den allmänna debatten. När utfrågningarna tog upp ­religion gav de inte bara information om partiernas politik, utan gav också partiledarna information om kyrkor och kristnas vardag.

Ofta vaga svar

I frågor om religionens roll i samhället blev svaren ofta vaga. Frågor om civilsamhället kunde ha en större betydelse i välfärdsstaten överraskade en del partiledarna. Stenevi var oklar över när staten kunde stödja trossamfunds sociala arbete. Andersson kände inte alls till någon ängslighet när politiker fattade beslut om religion. Hon och flera andra partiledare hade inte hört talas om att kommuner dragit in stödet till kristna barn- och ungdomsföreningar som Equmenia, men flera partiledare lovade att ta med sig detta till sina partier. Utfrågarna beskrev Sveriges kristna råds rapport om att varannan kristen elev kränkts i skolan (ofta av läraren). Flera svar andades förvåning. Andersson svarade upprört ”Va?”

Konfessionella friskolor

Andersson, Pehrson och Dadgostar ville förbjuda konfessionella friskolor och Åkesson ville förbjuda muslimska friskolor (Moderaterna vill stoppa nya konfessionella friskolor). Lööf och Busch var klarast med att försvara ett fritt civilsamhälle, statens stöd till trossamfund, stöd till kristna barn- och ungdomsorganisationer som Equmenia samt konfessionella friskolor. Även om Miljöpartiet är för konfessionella friskolor kom Stenevi in på ett långt resonemang om religion som problem i skolan. Andersson betonade att hennes parti inte avsåg att styra trossamfundens religionsutövning genom att villkora ekonomiska bidrag.

Av svaren i Vårgårda är en slutsats att flera av partiledarnas egen erfarenhet av kyrkor och kyrkligt aktiva tycks vara liten.