Rätten till ­andlig utveckling är fundamental

Men där Sverige tidigare varit en fristad för frihet till religion hos barn, har en smygande misstänksamhet mot religiositet mer och mer blivit synlig hos svenska myndigheter.

Equmeniascouter ifrågasätts för andakter, och ungdomsföreningar pressas då de har för mycket kristendom för bidragsgivarnas smak. I Almedalen nästa onsdag är jag med som utfrågare tillsammans med Equmenias biträdande generalsekreterare Kristin Flodström. Då ställer vi ett antal ungdomspolitiker från olika partier mot väggen. Vilken framtid vill de ha egentligen?

Misstänksamhetens grund

Låt oss vara ärliga, den här misstänksamheten har sin grund i en växande skepsis mot muslimska ungdomsförbund och organisationer. Islam (muslimer) i Sverige måste anpassa sig, sa ju nyligen Kristdemokraternas Ebba Busch. Hon är inte den första politiker att uttrycka sig så. I sin iver att komma åt extrema element inom islam drar den svenska religionsalfabetismen, alternativt kollektivismen, sedan alla religiösa sammanhang över en kam.

Därför måste vi också fundera på vilka andra som ska ”anpassa sig” och vad det egentligen betyder. Handlar det om att följa svenska lagar är svaret såklart ja, det gäller både muslimer, kristna och andra. Men handlar det om att sudda ut sin särprägel alldeles för att få vara en del av det svenska samhället bör det diskuteras var gränserna går gentemot den barnkonvention som alltså är lag.

Att myndigheter är med och bidrar till upprätthållandet av barns andliga utveckling och rätt till religion borde vara norm, inte att göra allt för att unga ska exkluderas från samhällsbärande idéer och koncept. Snarare skulle det ju uppmuntras att religiösa organisationer inbjuder till bön där unga finns representerade, såväl i kristna som muslimska sammanhang.

Behov av individuella bedömningar

Däremot ska inga bidrag ges till organisationer som aktivt motverkar demokrati eller uppmanar till hat. Men de straffen bör delas ut individuellt, inte kollektivt.

Genom att främja en inkluderande och rättvis inställning till barns rätt till andlig utveckling, och genom att säkerställa att dessa rättigheter skyddas och uppmuntras, kan vi skapa ett mer tolerant och öppet samhälle där alla får möjlighet att utvecklas fullt ut.