Vad är vårt lands allmänna och generella förhållningssätt till kristen tro? Jag har funderat på det sedan jag hörde Stephen Foster, kyrkoherde i St Aldates Church i Oxford, redogöra för tre vanliga faser.
- Kristen kultur: Bred bekännelse, även hos många där tron egentligen är svag eller till och med icke-existerande. Vanlig fråga i denna kultur: ”Är inte kyrkan tråkig…?”
- Post-kristen kultur: Efter att bekännelsen tunnats ut i folklagret och människor i allt mindre utsträckning går till kyrkan av vana och social förväntan så är frågan en annan – ”Är Gud/kyrkan god?” Annars vill man inte ha med henne att göra.
- Pre-kristen kultur: Så låg andel aktivt kristna att kontaktytorna för en stor del av befolkningen är få. Vanlig fråga i denna kultur vid samtal om tro: ”Jesus, vem är det?”
Stephen Foster talade om detta utifrån Storbritannien och menade att de förr befann sig i fas 1, den kristna kulturen, innan ett skifte började äga rum på 1970- och 80-talen som förde dem in i fas 2 av post-kristen kultur. Nu befinner de sig i fas 3, den pre-kristna kulturen, och han berättade att de allt oftare på Alpha (grundkurs i kristen tro) har deltagare med absolut noll erfarenhet eller kunskap om kyrkan och vad hon står för.
Var befinner sig Sverige på den här skalan? Det är av allra största vikt att kyrkan och dess folk funderar på det för att kunna identifiera vilka frågor som är aktuella och vilka ingångar för att prata tro som är möjliga och inte. Min egen övertygelse är att vi befinner oss i väldigt konkret pre-kristen kultur, att vi till och med – till skillnad mot Storbritannien – redan befunnit oss där en tid. Här finns förstås lokala variationer, klassiska väckelsebygder har måhända exempelvis en delvis annan bild, men när vi pratar i generella och övergripande perspektiv för Sverige så kan vi konstatera att kunskapen och erfarenheten av kristen tro är svag eller till och med obefintlig hos många.
Det kan kännas smärtsamt och sorgligt, men det kan också ses som en möjlighet: Fördomarna och de negativa erfarenheterna står allt mindre i vägen.
Den kyrka som kan identifiera samtiden inte enbart som svår utan även såsom spännande har alla förutsättningar att kunna göra skillnad så att en påkristning kan äga rum.
Carl-Henric Jaktlund
sandaren@sandaren.se
LÄGG TILL NY KOMMENTAR