En nettoförskjutning på 1-2 mandat av 349 mellan två väljarblock ligger inom felmarginalen om det vore en opinionsundersökning. Och så litet efter en valperiod av pandemi, fruktansvärt krig i Ukraina med svensk medlemsansökan till Nato som följd, klimatkris, inflationsvåg med stundande lågkonjunktur, skenande energipriser och dödsskjutningar i bostadskvarter.  Och det efter en valrörelse med högt, ofta aggressivt tonläge, och domedagsbedömningar av läget i landet. (Att höra particheferna enligt gängse valvakeliturgi tacka sina trupper för de fantastiska valrörelser de gjort var i år särskilt plågsamt.)

Sannolikt maktskifte

Mycket ansvar fanns att utkräva. Överraskande då är att den gånga valperiodens två regeringspartier, socialdemokraterna framför allt men också miljöpartiet, faktiskt gick framåt i valet, medan den gamla högeralliansens alla gick tillbaka. Ändå blir det sannolikt maktskifte när alla röster kommer att vara räknade. Ännu ett segerval för Sverigedemokraterna överskuggar de övriga väljarrörelserna. Sverige första kvinnliga statsminister som efter mindre än ett år vid makten tycktes ha vunnit självklar personlig auktoritet tvingas flytta ut från Rosenbad för att ersättas av ledaren för moderaterna som går tillbaka tredje valet i rad.

En ironi med den valutgång vi sannolikt får är ju att den stora segraren inte ska få ingå i regeringen utan vara huvudstödparti åt en tvåpartikoalition som i bästa fall kommer att ha en fjärdedel av väljarkåren bakom sig, bara några procent fler än Sverigedemokraternas ensamma femtedel.  Likt den danska förebilden Dansk Folkeparti under dess storhetstid kan nog Sverigedemokraterna vinna  vissa taktiska fördelar på att avstå från regeringsbordets taburetter. Men det kommer att ha sina komplikationer. 

Häpnadsväckande resultat

Att ett högernationalistiskt parti nu har vunnit över 20 procent av rösterna i ett svenskt val är i grunden häpnadsväckande. Det går förvisso att finna en rad förklaringar.  Att Sverige, den resultatinriktade rationella politiska kompromisskulturens hemland i så många väljares ögon slutat fungera är likafullt skakande.  Att detta Sverige nu i en eller annan form kommer att ha ett av Europas starkaste högerpopulistiska partier vid makten, är svårt att ta till sig. Anmärkningsvärt härtill är förstås att regeringssamarbetet kommer att ske med två partier med rötter i kristen humanism och internationell solidaritet och tydligt till pris av röstförluster bland deras tidigare kärnväljare.

Borde ge anledning till allvarligt omtänkande

Som väljare, partier och medier föreställt sig och framställt det här valet vore det orimligt om inte segrande block, eller lag som det nu ska heta, får bilda regering och då för landets skull förhoppningsvis snabbt. Men i längden borde den här valutgången ge anledning till allvarligt omtänkande. Sverige behöver regeringar med ordentliga marginaler och långsiktiga arbetsmöjligheter, en politik som både ser de riktiga motsättningar som finns och vill hitta breda problemlösningar.