Ser vi inte hur Kristus lider i världen?

Siffrorna kommer från organisationen Open Doors som också berättar att runt 5 900 kristna dödades för sin tro under år 2022 och att 5 110 kyrkor världen över förstördes.

I en värld där allt kommer oss närmare blir situationen för många troende kristna allt mer uppenbar. Förr kunde situationen viftas bort av politiker, men nu inser fler och fler hur det verkligen ligger till. Den priviligerade världens religion är också den som är hårdast förföljd i andra världsdelar.

80 procent av förföljda är kristna

Ungefär 80 procent av alla som förföljs för sin tro sägs vara kristna. Det är oerhört, och något som lyfts upp allt mer också i sekulära sammanhang som en alarmerande trend. Även om svensk politik har en bit kvar innan man inser att detta problem inte endast är en fråga för andra att engagera sig i. Det är nog till och med så att just särskilt Sverige skulle må bra av det engagemanget.

Afghanistan, Somalia, Eritrea och Iran har inte bara har det gemensamt att de ligger på topp tio vad gäller kristen förföljelse. Det är alla länder med ansenliga invånargrupper i vårt eget land.

Det här är en utgångspunkt att ta i allvarlig beaktning. När vi arbetar med integration, hur mycket lyfter vi då frågor om religionstillhörighet och förföljelse? (I andra fall än Migrationsverkets numera ökända bibelquiz för konvertiter).

Förföljelse på asylboenden

Numera finns det flera belagda fall av förföljelse och trakasserier mot kristna på svenska asylboenden och bland invandrargrupper. Här finns ett ansvar för oss som tillhör en del av kristenheten som aldrig upplevt förföljelse, att stå upp för våra jagade syskon i både den inhemska politiken som i utrikespolitiken.

Sverige, som har en god tradition av att verka för svaga och utsatta i världen, behöver sätta de kristna förföljda grupperna ­högre upp på agendan.

Att den här ledaren nu inte ­talar om andra förföljda grupper ska inte tolkas som att de inte är viktiga att arbeta för. Tvärtom. Som universell kyrka har vi ett ansvar att inte göra skillnad på människor.

Men vi behöver också inse att det syskonband som uppstår i den gemensamma kroppen genom tron innebär ett särskilt ansvar för varandras väl och ve.

När den ena delen lider är det den andres öde att också lida. Det blir också ett vittnesbörd för alla när vi som har en god ställning i världen ser till de som är våra minsta. Eller med Kristus; ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”

Som kyrkor i Sverige kan vi inte förvänta oss att andra kommer driva denna linje. Vi kan heller inte anklaga de som inte vet när vi själva inte förmedlar det vi får höra i möten med dem som kommer till våra sammanhang.

Särskilt viktigt är det att ta strid för de utsatta och förföljda i världen när regeringen nu vill dra ner på samhällets gemensamma satsning på krisande regioner i världen; en minskad finansiering till bland annat Somalia, ­­Sudan och Sydsudan och kraftigt minskade pengar till info- och kommunikation i biståndssammanhang.

Riskerar svår förföljelse

Nog kan och bör biståndet kontinuerligt granskas och revideras. Men kyrkorna kan heller inte tiga när den politiska omsvängningen så uppenbart bortser från de stora risker det kan innebära att skicka människor tillbaka till en värld där de riskerar svår förföljelse.

Det ligger i vårt ansvar att älska varandra så att det ger eko i världen. Inte en enda kristen borde kunna känna sig övergiven av den globala kyrkan i sin förföljelse.

Ser vi inte hur Kristus lider i världen?