I veckan som gick var det dags för den kristna konferenssommaren att dra i gång på allvar med Evangeliska frikyrkans Torpkonferens och pingströrelsens Nyhemsvecka.
Vi uppmärksammar detta med ett uppslag genom att i år ha Fredrik Lindé på plats under Torpkonferensen, då jag tror att konferenser är en kraftkälla och ett viktigt inslag för många. Här lyfts saker som ger ringar på vattnet i enskilda och församlingar under resten av året.
Och jag tror inte längre att det spelar så stor roll vilket samfund eller sammanhang som står bakom.
I allt större utsträckning blir de olika konferenserna ”korskonferenser” där frikyrkliga från alla sammanhang samlas.
Geografiska aspekter är antagligen viktigare än var du är medlem, och många är medlemmar i fleranslutna sammanhang.
Oväntad kombination historiskt sett
En intressant utveckling är förresten att Torpkonferensen numera är den största mötesplatsen för såväl Evangeliska frikyrkan som Frälsningsarmén. Historiskt sett en oväntad kombination att en tydlig baptistisk rörelse delar sitt största arrangemang tillsammans med en rörelse som hoppar över dopet som sakrament.
Här finns en nyckel i en alltmer sammanhängande frikyrklighet. Vi behöver bli bättre på att samverka kring det som förenar oss, och mindre på det som skiljer oss åt.
Borta är den tid då frikyrkliga endast höll sig på sin lilla kant.
Det märker vi också i intresset hos de som läser Sändaren. Fler och fler kommer från skilda sammanhang, och inte bara frikyrkliga.
Olika perspektiv kan berika
Att ge varandra olika perspektiv på saker kan berika oss och ge nya tankar som gör oss starkare som enhet.
Själv ser jag fram emot att hitta energi för hösten, och spännande journalistiska uppslag, under Hönökonferensen om några veckor.
Trots att arrangören där är lokala Equmeniakyrkan/Missionskyrkan vet jag att jag kommer möta både EFK:are, pingstvänner, svenskkyrkliga och andra kristna. Och kanske en och annan okyrklig.
Det är alltså precis som det ska vara.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR