Förra veckan friades författaren och debattören Cissi Wallin ­efter ett åtal väckt av Justitiekanslern (JK) om grovt förtal. Målet, som är en del av efterdyningarna av metoo, har fått tämligen liten uppmärksamhet i svenska medier, men desto större utomlands.

Om JK vunnit målet hade Cissi Wallins osålda böcker beslag­tagits och förstörts. Bilden av böcker som ”oskadliggörs” av makten väcker stor olust hos de flesta av oss. Sveriges hantering av efterdyningarna av #metoo har också orsakat stor ­förvåning utomlands. Att ­rättssystemet i vad många uppfattar som ­”världens mest jämställda land” tycks lägga mer energi på att ge upprättelse åt män som fått sina karriärer förstörda, än åt kvinnor som hänvisades internet just för att rättsväsendet under så lång tid fallerat, väcker minst sagt för­våning i vår omvärld.

Sociala medier var en viktig möjliggörare av #metoo, som också skulle kunna tas som ett exempel på när internet lever upp till idealet om demokratiserad publicering och jämlik tillgång till det offentliga samtalet. Baksidan med självpublicering är naturligtvis att ingen ansvarig utgivare med kunskaper om tryckfrihet och dess begränsningar granskar inläggen före publicering. Risken finns att yttrandefrihetsbrott begås och att oskyldiga pekas ut och döms av ”folkdomstolen”. En oönskad biverkan av allas vår möjlighet att självpublicera oss på internet är att förtal blivit vanligare.

Mot denna bakgrund har ­kraven sänkts något för när JK kan väcka så kallat allmänt åtal i förtalsbrott. Men JK ska fortfarande i princip bara ta sig an fall som har ett tydligt allmänintresse. När JK åtalar Cissi Wallin för förtal av Fredrik Virtanen väcker det en rad frågor: Vilket samhällsintresse bör JK skydda? Kan JK väcka åtal på basis av en dom som inte vunnit laga kraft? Vad är yttrandefriheten värd om en kvinna inte får berätta sin historia? Är det rimligt att samhället tar större hänsyn till konsekvenserna för den utpekade personen än till sanningshalten i de spridda uppgifterna?

Cissi Wallin är förvisso redan dömd för förtalsbrott mot Fredrik Virtanen, men den domen är överklagad (av båda parter) och har alltså inte vunnit laga kraft. Som tryckfrihetsexperten Nils Funcke påpekat väljer JK trots det att utgå från att Cissi Wallin faktiskt har förtalat Fredrik Virtanen.

I rättegången fick Cissi Wallin bland annat frågan om hon anser att hon står över lagen. Budskapet är att hon inte borde ha gått vidare med publiceringen av sin bok (som hon gav ut på egen hand när förlaget drog sig ur) ­eftersom hon blivit dömd för förtal och alltså borde veta att det är fel att sprida de här anklagelserna.

Men Cissi Wallin har hela ­tiden vidhållit att hon har rätt till sin historia. Detta var essensen i #metoo. Att kvinnor som svikits av samhället, på grund av tystnadskultur och ett rättsväsende med otillräckliga kunskaper om sexualbrott och en föråldrad kvinnosyn, i stället tog saken i egna händer och stöttade varandra att våga gör det. Kraften i den rörelse som #metoo satte i gång bar löfte om att saker nu skulle förändras.

Tyvärr talar många i stället om ett bakslag. Och det som hände för ett år sedan när en av våra främsta jurister och experter på området utpekades som förövare efter att ha haft en olämplig relation med en betydligt yngre kvinna – som kontaktat honom för att få hjälp med ett förtalsmål – är bara en väldigt sorglig historiens ironi.

Att det blev en friande dom förra veckan är ändå en stor lättnad. Men de principiella frågorna återstår att debattera.