Att utlysa ett nödläge låter dramatiskt, men den pågående klimatkrisen är dramatisk.

Enligt den senaste IPCC-rapporten förvärras jordens klimat snabbare än väntat och det finns en tydlig koppling mellan klimatkrisen och de extremväder som vi tagit del av i nyhetsrapportering från världens hörn de senaste åren.

Isen smälter vid polerna och på Grönland. Här i Norden kan vi behöva förbereda oss på nya tider när golfströmmen destabiliseras.

Det är därför i sin ordning att Equmeniakyrkan med förkrossande majoritet på sin kyrkokonferens utlyst Klimatnödläge.

Frågan är bara vad det konkret ska innebär för kyrkan, dess medlemmar och personal.

Pratar vi om en utdragen ”klimatfasta” eller är det helt nya grepp som ska tas?

Tyvärr finns ju inget tydligt ramverk för hur det använts när andra organisationer utlyst detsamma. Mycket för att det naturligtvis är väldigt olika organisationer.

Allt från EU till kommuner till flera kristna organisationer. Inte minst Kyrkornas världsråd och Vatikanen.

Föreningen Klimataktion förklarar Klimatnödläge så här:

”Med klimatnödläge menas ett läge av förhöjd prioritet till den kris vi befinner oss i och de åtgärder som krävs för att lösa den. Det är ett tydligt sätt att säga att vi måste mobilisera resurser och undanröja hinder för en politik som kan garantera oss en säker fortlevnad på planeten.”

Kyrkostyrelsen får nu i uppdrag att som det heter; ”Ta fram en handlingsplan för klimatarbetet, som konkret ska visa hur Equmeniakyrkans klimatarbete ska bedrivas. Här ska Equmeniakyrkans eget arbete ingå men även hur stöd och uppmuntran kan ges till församlingar, Equmenia och samarbetskyrkor. De båda motionernas förslag till fokusområden och andra förslag som kommit fram under kyrkokonferensen ska tas med i arbetet med handlingsplanen. Handlingsplanen presenteras på kyrkokonferensen 2022, men ska börja tillämpas i möjliga delar redan under innevarande verksamhetsår.”

Just den sista meningen sätter lite press, men är det nödläge så är det.

Frågan måste nu alltså prioriteras, och för att man ska lyckas är det av stor vikt att detta sker i en öppenhet där diskussionen tillåts ha högt i tak.

Och man måste ha med sig hela samfundet på tåget och i debatten. En risk är annars att det stannar i ett infekterat bråk om till exempel vegetarisk mat eller inte, som delar av Klimatfastan 2019 tyvärr körde fast i.

Men har det nu utlysts klimatnödläge behövs det också vändas på alla stenar, om samfundet verkligen menar allvar.

Hur påverkar detta resande, konferenser, kyrkkaffe, mission, ja rubbet.

Redan för två år sedan gav tankesmedjan Fores gav uttryck för en annars befogad oro vad gäller Klimatnödlägesutlysningar.

De hade då granskat de 18 länder som utlyst klimatnödläge för att se vad effekterna blivit. Noll visade det sig. Mer än en stor dos av symbolpolitik.

Men det är redan två år sedan och fler och fler inser att det inte räcker att utlysa klimatnödläge för nödlägets skull, utan just för klimatets. Jag tror att Equmeniakyrkan på alla nivåer är beredd att göra vad som krävs, men då gäller det att inte tappa bort goda förklaringar till goda prioriteringar i en god handlingsplan. Lyckas man, kan detta historiska beslut få ett gott resultat.

För övrigt anser jag att Migrationsverket ska skämmas, inte bara för behandlingen av konvertiter som vi noga följt men också för att man kan utvisa treåringar till länder där de saknar familj. Bättre kan ni. Bättre kan vi.