Vad kan vi lära av varandra?

Dessutom ökade antalet medlemmar i Equmeniakyrkans region Mitt. Det negativa är att allt färre möter Jesus i Equmeniakyrkans församlingar: medlems­talet har minskat med 17 procent sedan 2012. Kan vi ändå lära oss något av detta?

Frågor om medlemskap och betjänande

En läsning av medlemsstatistiken ger en del frågor. Ska vi sluta räkna medlemmarna och i stället fokusera på deltagarantalet, det som i statistiken kallas för betjänande? Även för betjänande finns det statistik. Men över tid är trenden för antalet betjänande minst lika negativ som för medlemmarna, även om minskningstakten sker utifrån en högre nivå. Något annat vore egentligen förvånande då medlemmar är kärnan i församlingsaktiviteten. När engagemanget minskar, så minskar antalet medlemmar och med detta minskar också antalet betjänade.

Jämförelse med andra frikyrkor

Är det inte samma sak för alla frikyrkor? Nej, inte alls. På uppdrag av Frikyrkosamråd och med hjälp av statistik insamlad av Øyvind Tholvsen har jag i rapporten Bonusförsamlingen kunnat redovisa medlemsförändringar i de fyra största frikyrkosamfunden Pingst, Equmeniakyrkan, Evangeliska frikyrkan och Alliansmissionen. Då Equmeniakyrkan bildades först 2011 har medlemsantalet i ”bildarsamfunden” summerats efter hänsyn till dubbelanslutna medlemmar så att varje person endast räknats en gång. När medlemstalen för 2020 och 2010 jämförs är det endast Equmeniakyrkan som redovisar ett minskat antal medlemmar. En ny fråga inträder då: Varför tappar just Equmeniakyrkan medlemmar?

Lärdomar från region Mitt

I Equmeniakyrkans region Mitt ökade antalet medlemmar 2023. Har Equmeniakyrkan något att lära av region Mitt? Skillnaderna i medlemsutvecklingen mellan Equmeniakyrkans regioner har tilltagit. Eftersom storleken på regionerna är mycket varierande ska jämförelser utgå från procentuella medlemsförändringar. Sedan 2014 (då uppgifter om regionernas medlemsantal finns tillgängliga) är medlemsminskningen i region Stockholm, Svealand och Nord ungefär den dubbla jämfört med region Mitt och Väst. Varför finns dessa skillnader? Varför är medlemsminskningen så omfattande i region Stockholm, ett område där befolkningstillväxten är klart starkast i Sverige?

Det finns forskning om varför en del kyrkor och församlingar ökar och andra minskar. Redan 1993 kom Jörgen Ljungs avhandling ”Idébaserad verksamhet: En studie av frikyrkan som organisation” (Linköpings universitet) där han undersökte över 4000 medlemmar i 81 frikyrkoförsamlingar (bland annat i dåvarande Missionskyrkan).

Föga förvånande visade studien att växande församlingar hade engagerande gudstjänster, utåtriktade medlemmar och en miljö där människor kände sig välkomna. Församlingar som minskade hade i stället oinspirerande gudstjänster, sökte mer sällan kontakt med sin omgivning och brydde sig mindre om de som hittat till kyrkan. Ljungs avhandling visade också – liksom flera andra studier – att växande församlingar tenderade att sätta Jesus i centrum genom att framhålla betydelsen av en personlig relation med Jesus, vägledning i Bibeln, Jesus offer på korset, uppståndelsen, ett evigt liv och att evangelisera. Minskande församlingar undvek i större utsträckning sådan evangelisk teologi.

Skapa förändring genom lärande

För att skapa förändring är det viktigt att ställa frågor, men också lära av varandra genom att ta del av såväl forskning som idéer från församlingar som gett resultat. Däremot är det ingen bra idé att placera sig i filterbubbla för att undvika kritik, att ägna sig åt skyttegravsretorik eller att minska fokus på Jesus.