I tisdags denna vecka släppte Claphaminstitutet sin rapport Den goda familjen. Rapporten beskrivs som en paraplyöversikt och går igenom en lång rad vetenskapliga studier – ofta metastudier som samlat resultaten från flera studier – som visar inverkan av äktenskap och kärnfamiljen på människors hälsa och välmående.
Rapportens resultat skiljer sig föga från etablerad kunskap. De flesta studierna visar att gifta par har bättre psykiskt välmående, drabbas mer sällan av sjukdom och har bättre livskvalitet när sjukdom kommer. Självklart visar rapporten att fungerande äktenskap är bättre än dysfunktionella. Även studier av kärnfamiljer – två föräldrar och barn – ingår i rapporten. Den psykiska hälsan hos barn som växer upp i kärnfamiljer tenderar att vara bättre än andra barns, barn i kärnfamiljer tenderar i relativt låg omfattning bli kriminella, vara storkonsumenter av alkohol och utsättas för sexuella övergrepp i nära relationer.
Den goda familjen lyfter särskilt fram skillnaden för barn som växer upp i kärnfamilj och i familjer med polygama äktenskap. Barn som växer upp med föräldrar i polygama äktenskap får oftare problem med psykiska störningar, skolsvårigheter och olika sociala problem.
Möjliggöra samkönade äktenskap
Utifrån Claphaminstitutets rapport finns det ingen anledning att vara värdeneutral inför äktenskap och familj. Därför är det bra att staten genom äktenskapsbalken visar på en samlevnadsform som är bra för enskilda människor, familjer och hela samhället.
I Den goda familjen skriver Claphaminstitutet att de inte kan redovisa någon studie som visar något negativt med kärnfamiljer som har gifta föräldrar med samma kön. Även om det inte är en slutsats från Claphaminstitutet, så pekar detta återigen på kyrkors uppgift att fullt ut inkludera homosexuella par och aktivt stödja livslånga relationer genom att möjliggöra samkönade äktenskap.
Claphaminstitutet beskriver sig som en kristen ekumenisk tankesmedja, men rapporten har producerats tillsammans med Sallux som är en tankesmedja närstående en politisk rörelse med klar koppling till European Conservatives and Reformists. De är en partigrupp i Europaparlamentet där bland annat Sverigedemokraterna är medlemmar. Kanske är det därför en sak har glömts bort i rapporten. Med ökad frihet verkar många satsar på kärnfamiljen.
Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) bor 75 procent av alla barn (människor under 18 år) hos sina biologiska (eller motsvarande) föräldrar. För att vara tydlig: dessa föräldrar bor tillsammans med sina barn i ett och samma hem. Om vi dessutom tar hänsyn till nybildade familjer (där en av föräldrarna, kanske på grund av dödsfall, blivit ersatt av en fosterförälder) lever drygt 80 procent av barnen i Sverige i en familj med två föräldrar.
Mer fritt välja familjeform
Här finns det anledning att betona friheten som välfärdsstaten fört med sig. Såväl barn- som äldreomsorg har gjort det möjligt för människor att mer fritt välja familjeform. Då tenderar de flesta att vilja bilda kärnfamilj med två föräldrar och barn. Det är alltjämt ett problem att ansvar för barn och hem fördelas ojämnt mellan kvinnor och män. Men allt fler pappor är föräldralediga och tar ett ökat ansvar för sina barn. Detta förstärker tvåsamheten i föräldraskapet.
Dubbel utmaning
För en framväxande kyrka finns en dubbel utmaning. En är att med Guds hjälp bistå kärleken mellan älskande par så att den utvecklas i trohet mot varandra och växer genom åren. Ändå fungerar det inte alltid. Ett par kan upptäcka att det de hoppats på inte finns där med en skilsmässa som resultat. Även då måste dörren vara öppen till en kyrka för hela livet.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR