En känsla av otrygghet sprider sig, på grund av krig och grov kriminalitet, energikris och inflation. Mot den mycket dystra fonden utspelar sig årets val­rörelse. Omvärldshändelser påverkar vilka frågor väljarna ser som viktigast, och vilka frågor politikerna väljer att fokusera på i sina kampanjer. Vi får de politiker vi förtjänar och det ­gäller kanske även för valrörelser? Men när det gäller det senare har vi i medierna också stor påverkan och vi borde vara bättre på att hålla fast i frågor om som klimatet, biståndet, asylrätten och över huvud taget den internationella solidariteten, liksom engagemanget för alla här hemma i Sverige som inte är så röststarka: barnen, de äldre och människor i utsatta livssituationer med begränsade möjligheter att hävda sina rättigheter.

Borde dominera valrörelsen

Klimatkrisen överskuggar samtliga frågor, och borde dominera valrörelsen. Men i stället för att konkurrera om att ha den bästa klimatpolitiken tävlar partierna om vem som får betala mest på din elräkning. Churchill lär har sagt att man inte ska slösa bort en kris. Den rådande energikrisen borde naturligtvis leda till ransonering, i stället för subventionering. Självklart ska viktiga industrier, jordbruksmaskiner och bilar som får livet att snurra i glesbygden fortsätta att gå. Men alla vi andra som kan ta tåget i stället för bilen, stänga av den extra kylen och tänka över vår förbrukning borde givetvis passa på att göra så.

Övning i att stå tillbaka

Även om resultatet bara skulle bli marginellt vore det knappast skadligt med en kollektiv övning i att stå tillbaka. När det kommer till klimatkrisen finns det enkelt uttryckt två läger: de som vill lösa den med ny teknik och de som menar att vi måste ändra vår livsstil. De flesta säger nog både och. När man lägger på det internationella perspektivet är det uppenbart att frågorna hänger ihop. Klimatkrisens konsekvenser har nu börjat drabba även rika länder: krympande vin­skördar i Sydeuropa, uttorkade floder i Tyskland och Kina, ihållande vattenbrist i Kalifornien. I affärspressen kan man läsa om hur frakterna måste minskas väsentligt när floderna inte längre bär och att staterna runt Medelhavet kommer bli mindre kreditvärdiga när deras viktigaste näringar, som jordbruk och turism, drabbas av hettan. För att inte tala om översvämningarna och skogsbränderna som härjat de senaste åren.

Konsekvenserna värra i fattiga länder

Trots allt detta syns ingen verklig förändring av våra liv. I den rika delen av världen finns fort­farande resurser att hantera ­torka, skyfall, bränder och pandemier. Men i fattiga länder är konsekvenserna värre: torkan och skyfallen är större, bränderna och pandemierna svårare att hejda. Det beror på geografi, men det beror minst lika mycket på om samhället fungerar och hur utbyggd staten är. Sådana saker som svenska staten och ideella sektorn hjälper till med genom biståndet, som dessvärre fått ett kännbart avbräck när regeringen valt att i stället använda pengarna i Sverige.

Sändarens läsare vet redan att vi har råd med både och. Där­emot ger årets valrörelse inte så stor vägledning om hur vi som bryr oss om de här frågorna ska rösta. Faktum är att det inte heller är särskilt politiska ­frågor, i bemärkelsen partipolitiska. När det kommer till klimatfrågan är det självklara kristna perspektivet förvaltaskapstanken, men den har ingen entydig representation i partipolitiken. Tvärtom är det ibland så att politiska ytterkanter möts i vissa radikala ståndpunkter.

Valrörelsen må ta fram det sämsta i politikerna, men väljarna kan fortfarande göra ett bra val, på val­dagen och alla andra dar.