Sverigedemokraterna har inte bara fått stort sakpolitiskt genomslag. Tonaliteten i Tidöavtalet, det vill säga hur det är skrivet, vilka ord som används och vilken världsbild som träder fram mellan raderna är, precis som Jimmie Åkesson, SD, sa på presskonferensen: ”Ett paradigmskifte”.

För generationer av svenskar som vuxit upp i kyrkor och folkrörelser där humanism och global solidaritet varit vägledande för både undervisning och aktiviteter, kan man inte annat än känna stort främlingskap inför hela projektet. Nedan följer ett axplock ur det 62-sidiga dokument.

Invandring. Migration och integration är det område som får ojämförligt mest utrymme i avtalet, 19 sidor. Rubriken är dock missvisande. Här finns inga visioner om stärkta förutsättningar för integrationen. Sverigedemokraternas svar, som övriga partier har accepterat, är i stället att uppmuntra till återvandring samt öka möjligheterna till utvisning. Bland annat vill man utreda möjligheten att ”utvisa utlänningar på grund av bristande vandel”. På migrationsområdet blir det miniminivåer över hela linjen: inga permanenta uppehållstillstånd, drastiskt minskat kvotflyktingmottagande och högre trösklar för familjeåterförening, medborgarskap och arbetstillstånd.

Biståndet. Sveriges internationella utvecklingssamarbete omnämns bara indirekt i avtalet, under rubriken Migration och integration. Där framkommer att biståndspolitiken kommer att göras till ett instrument för regeringens återvändandepolitik. På presskonferensen där avtalet presenterades klargjordes även att enprocentsmålet ska skrotas och ersättas av en fast summa.

Enprocentsmålet har tidigare varit en viktig princip för inte minst Kristdemokrater och Liberaler. Det anknyter till den bibliska principen om tionde: Gud har skapat allt och därför ska vi ta för vana att ge tillbaka till honom när vi skördat. I Femte Mosebok 16:17 står det även att vi ska ge i förhållande till hur mycket vi har tjänat, på söndagsskolesvenska: dela med oss av vårt överflöd.

Tiggeriförbud. En utredning ska tillsättas, men oavsett vad den kommer fram till säger avtalet att ett förslag om nationellt tiggeriförbud ska läggas fram. För drygt tio år sedan arbetade Kristdemokraterna hårt för att Sverige skulle anta en så kallad civilkuragelag, det vill säga en skyldighet att hjälpa en medmänniska i nöd. I dag ingår Kristdemokraterna i en regering som vill förbjuda tiggeri, i hela Sverige.

Klimatet. Tidöavtalets klimatpolitik känns mest som en kärnkraftssatsning. I konkurrensneutralitetens namn ska dagens subventionering av vindkraftsutbyggnad stoppas. Samtidigt ska den nya regeringen satsa 400 miljarder kronor på generösa statliga kreditgarantier för att stärka förutsättningarna för investeringar i kärnkraft. Reduktionsplikten ska sänkas till EU:s miniminivå, i syfte att uppfylla vallöftet om billigare bensin.

Ja, detta är bara några punkter i en omfattande överenskommelse som dessvärre innehåller få glädjeämnen. Att asylrätten, mediernas frihet och kulturens oberoende ska värnas är skrivningar som snarare väcker misstänksamhet. I vilket samhälle behöver man ens säga en sådan sak? Det framstår mest som tandlösa liberala brasklappar i vad som är allt annat än ett liberalt politiskt projekt. Även det globala perspektivet lyser med sin frånvaro i det politiska program som Sveriges nya regering grundar sig på. Tidöavtalet bryter därmed mot vad många av oss identifierar som svenska traditioner och är ett dråpslag mot Sverige som föregångsland i fråga om global rättvisa, solidaritet och hållbar utveckling.