Förbryllande. Varför gör svensk vänster i så stor omfattning ideologisk drängtjänst åt bödlarna i Hamas, i stället för att stötta vänstergrupperingar inom PLO?
På gator, torg, vid Eurovision och universitet har slagord ropats och flaggor hissats till stöd för Palestina. Mot bakgrund av alla rivna hus, krossade drömmar och dödade barn i Gaza är det inte konstigt. Även om Israel har rätt att försvara sig efter den värsta pogromen mot judar sedan andra världskriget, kan det inte innebära fri lejd för den nuvarande regeringskoalitionens högerextrema agenda.
Förminska övergrepp
Tvärtom kommer rätten att försvara sig mot Hamas i sällskap av skyldigheten att minimera civilbefolkningens lidande. Det ansvaret har inte tagits och kritiken blir skarp. Det Israel många av oss tycker om är nämligen något annat. För egen del handlar det om ett Israel med fria val, oberoende domstolar och glädjefyllda prideparader, allt det som den nuvarande regeringen försöker riva ner och allt det som är en omöjlighet i omkringliggande länder. Att sätta ord på sådan kritik blir därför en fråga om omsorg. Att förminska övergrepp, beroende på vem som utför dem, är däremot blind nationalism och resultatet av sådan har sällan varit vacker.
Undfallenhet för islamistiska terrorgrupper
Kanske är det därför jag gång på gång förbryllas över att det i delar av den svenska vänstern och i flera av demonstrationerna som nu genomförs finns en undfallenhet för islamistiska terrorgrupper som Hamas och Hizbollah. Det handlar om ramsor med mer eller mindre antisemitiska budskap och ointresse för de judiska barn, unga och vuxna som mördades, våldtogs eller kidnappades den 7 oktober. Ett ointresse för växande antisemitism i väst och sjalar med broderade kartor där staten Israel inte existerar. Helt i linje med Hamas och Hizbollahs uttalade agenda.
För somliga kanske det handlar om okunskap men för andra snarare samma våldsromantik som när vänstern historiskt hyllat Kambodjas Pol Pot, Stalins Sovjet och Castro-regimens Kuba. Ett exempel är skribenten Kajsa Ekis Ekman, som kallat Hamas en välgörenhetsorganisation och liknat dem vid svenska Socialdemokraterna. Även om det stämmer att Hamas delar ut pengar och bygger upp hus som demolerats, har de samtidigt gjort Gaza till ett av världens mest auktoritära samhällen. Befolkningen hålls i fattigdom när ledarna lever som sultaner. Här börjar straffskalan för homosexualitet med minst 100 piskrapp. Våldtäkter är i system för ”befrielsekampen” medan offren paraderas på gatorna.
Ideologisk drängtjänst
Ekis Ekman är inte ensam. På samma ytterkant finns universitetslektorn Andreas Malm som kallat Hamas oktober-pogromer för befrielsehandlingar och hyllat överbefälhavare Mohammed Deif vars väpnade brigader genomfört just dessa illdåd. Varför gör Ekman och Malm ideologisk drängtjänst för dessa bödlar i stället för att stötta något av de fem vänsterpartier inom PLO som sedan ett halvår fört regelbundna samtal för att kunna utmana Hamas och Islamiska Jihad om makten över Palestina?
Röster som står upp mot antisemitism
Lyckligtvis finns röster i svensk vänster som rakryggat står upp mot demokratisk relativism och antisemitism. Här finns Anna Rantala Bonnier, tidigare gruppledare för Feministiskt initiativ i Stockholm, ETC-redaktören Andreas Gustavsson och palestinska aktivister som Afif Amireh. I en intervju med tidningen Flamman slår han fast att Hamas är till stor skada för den palestinska befrielsekampen. I intervjun utvecklar han sitt resonemang med att Hamas finansieras av extrema element som Hizbollah i Libanon och mullorna i Iran. Det spelar kanske ingen roll för fundamentalister, islamister och andra judehatare men borde spela roll för i varje fall den frihetliga svenska vänstern. Framför allt borde vi alla kunna stå upp för att ett barns hjärta pumpar vilja till liv och frihet oavsett om det slår i Israel eller Palestina. Det är väl ändå ett existentiellt minimum?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR