Evangelisation. Equmeniakyrkan har tagit ett lovvärt initiativ och genomfört en församlingsundersökning. Samtliga samfundets församlingar fick chans att besvara en webenkät, vilket 38 procent gjorde. Enkäten fokuserade på utmaningar och tänder flera varningslampor.
Av enkäten framkommer att församlingarna vill ha stöd i att arbeta strategiskt, förmedla tron till unga, dela tron med andra och vara relevanta i samhället. Många församlingar åldras utan yngre generationer. Det är ett rop på en ökad satsning på evangelisation med Jesus Kristus i centrum.
Kan vara verktyg för att vända utvecklingen
Något som i undersökningen belyser den prekära situationen är att församlingarna ser dessa problem, men få ser behov av stöd till gudstjänstförnyelse eller att utveckla smågrupper i församlingen. Ändå kan gudstjänstförnyelse och smågrupper vara verktyg för att vända utvecklingen.
Den främsta anledningen till att inte vara engagerad i en kristen församling är att kristen tro saknas. Såväl forskning som evangelisk teologi pekar på att förkunnelse med fokus på Jesus och öppet välkomnande till gemenskap med engagerad och innerlig andlighet är centralt för levande församlingar. Människor – unga som gamla – som mött Jesus och vill följa honom tenderar att vara mer engagerade i en kristen församling, än människor som inte gjort den erfarenheten. De söker sig till församlingar som är starkt engagerade i att fördjupa sin relation med Jesus.
Ingen fråga om Jesus
Därför är det förvånande att församlingsundersökningen inte innehåller någon fråga om Jesus. När församlingarna har möjlighet att ge fria svar nämner ändå flera av dem att de vill fokusera mer på Jesus Kristus.
Något som också är förvånande är att det finns två stora frikyrkligt ägda högskolor med omfattande forskning som i så liten utsträckning genomför forskning om det som till så stor del berör frikyrkornas församlingar. Var är den religionssociologiska forskningen om frikyrkoförsamlingarna?
Extremt sekulärt samhälle
När jag som forskare analyserar religiöst engagemang bland den svenska befolkningen har det länge funnits en livscykel. Efter en ganska omfattande tonårsreligiositet är människor som minst religiöst engagerade i tjugoårsåldern. Därefter ökar det religiösa engagemanget med stigande ålder. I och med min och yngre generationer födda efter mitten av 1960-talet händer något. Tonårsreligiositeten finns och minskningen i tjugoårsåldern likaså, men i dessa generationer ökar sedan inte det religiösa engagemanget med stigande ålder. Något som människor tidigare hade med sig verkar nu saknas i dagens extremt sekulära samhälle.
Flytt från uppväxtorten
Därför är det viktigare än någonsin att beakta samhällsförändringar som påverkar möjligheter att evangelisera och stödja människors liv med Jesus. En sådan förändring är den stora utbyggnaden av universitets- och högskoleutbildningarna. Varannan ung människa i Equmeniakyrkans och andra frikyrkors församlingar pluggar på högskola. Det är ofta kopplat till den kritiska tjugoårsåldern, en flytt från uppväxtorten och nya erfarenheter.
Lämnas vid för våg
Ändå tycks många i kyrkorna inte tycker att detta är något som berör dem. I alla andra sammanhang är det viktigt att ha låga trösklar till kyrkan, men här är en grupp där en pastor har sagt att ”studenterna är myndiga personer och har eget ansvar, även att ta kontakt med församling”. Vilka andra är kyrkorna redo att på motsvarande sätt lämna vind för våg?
Equmenia gör nu en stor satsning på studenter och unga vuxna. Tar Equmeniakyrkans församlingar del av den? Och är de beredda att förnya sina gudstjänster, erbjuda livsnära smågrupper och förkunna Jesus i en öppet välkomnande gemenskap med engagerad och innerlig andlighet?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR