Regeringens budget ger en bitter eftersmak för den som älskar civilsamhälle, tror klimatet är en ödesfråga och hade hoppats på att SD:s inflytande var marginellt.
Har liberalismen och konservatismen kidnappats i ivern att regera?
REGERINGSBUDGET. Det liberala och konservativa tankegodset är inte i sin peak i det svenska samhället just nu. Det betyder inte att de slutat ha något att ge den moderna människan, utan att de blandats upp med något annat.
En sorts smygande nationalism som inte kan undgå att ta sig in i också den liberala och konservativa retoriken. Undrar var den kan komma ifrån.
Stolt tradition
En liberal bör vara stolt över att stå i den tradition som tog fram den statsbärande principen om frihet, jämlikhet och broderskap. Jag har någon gång hört det sägas att de tre stora politiska stråken i modern tid, liberalism, socialism och broderskap står för var sin betoning av denna treenighet.
Liberalismen är friheten, socialismen jämlikheten och konservatismen broderskapet. Alla tre stråk är på sätt och vis, och jag menar att detta också kan vederläggas historiskt, en form av sekularisering av kristna värden.
Även om socialismen och betoningen på jämlikhet varit den kanske mest dominanta under 1900-talet har närvaron av de andra två bidragit till att upprätthålla en slags sund balans.
När någon av de tre slagorden får överhanden går det ofta i extremen. Jämlikhet uppgår i paradoxal ojämlik och kommunism, frihet uppgår i laglöshet och anarkism, broderskap uppgår i sina värsta stunder revirtänk och rasism.
Påverkas av ett fjärde element
Alla är de utsatta av påverkan för en fjärde stråk genom moderniteten, nationalismen. Inte heller den är i sin natur ond. Det finns en god nationalism som manar till att ta vara på det land man fått. Ingen skulle väl till exempel undvika att vilja se det gå bra för sitt land eller förespråka en total gränslöshet.
Men en kraft som så kraftigt bygger på gränsidentitet tenderar också att uppgå i auktoritär slagsida med snäva gränser. I sin värsta form lurar fascismens "renhetsiver".
I Sverige har nationalistiska drag tidigare inhysts i befintlig partistruktur till stor grad, och därför hållits i schack. Men när man nu spelar en avgörande roll som en partner till regeringen viskar den sina ord synligare än någonsin i den budget som nu lagts fram av Sveriges regering.
Klimatet har nedprioriterats. Det är inte vår sak. Biståndet nedprioriteras. Det är inte vår sak. Studieförbunden nedprioriteras. Pengar kan ju gå till nationsfientliga organisationer. Folkhögskolan går en hård rond. Allt civilsamhälle är i sig en motståndare mot hårda gränser och tydliga mallar.
Rädslan gömmer sig i detaljerna
På detta vilar ett mediestöd som effektivt tycks se till att begränsa nystartandet av ny press, och riskerar trycka ut mediemångfalden i landet som arbetar för diversifierade perspektiv. Som Sändaren, exempelvis.
Och Sverige är drivande (Ylva Johansson, S, för tydlighets skull) i att få igenom chat control som tydligt kommer begränsa enskilda personers rätt till integritet på nätet, där de flesta numera lever sina liv.
Rädslan och baksidan av nationalismen går hand i hand. Den smyger sig in i liberalismen, socialismen och konservatismen som en trojansk häst.
Också i kristna kretsar kommer den smygande. Och här finns en god grund. Många av oss lever med stor kärlek till vårt land, i undersökningar vi gjort också till kungen och våra institutioner.
Andens vind
Men vi får samtidigt inte glömma att vårt hemland inte är ett avgränsat jordiskt rike utan en andens vind som drar över jorden. I varje stad och land finns bröder och systrar, finns frihet, jämlikhet, broderskap och en nationalism som inte stänger men öppnar.
Att regeringen vill ta itu med sådant som gängbrottslighet är bra, men jag har en misstanke om att liberalismen, konservatismen och kristdemokratin alla bedragits av rösten som får oss tro att åtskillnad och separation är bättre än gemenskap och samhörighet.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR