Med makt och plattform kommer ett ansvar.
Till exempel har jag ett ganska tungt ansvar att försöka väga orden här på ledarsidan så att de till så stor utsträckning som möjligt - och min egen vetskap - inte slirar på vad som är sant.
Bibeln uttrycker det som att den som undervisar andra, måste räkna med en hårdare dom. Om du påstår att något är si eller så måste du helt enkelt också vara beredd på att kunna förklara vad du grundar det på.
Rimligen borde det också gälla ledarskribenterna på Sveriges största dagstidning, Dagens Nyheter.
Visserligen har fallerande religionsundervisning i allmänhet och tydliga brister i kristendomskunskap, skapat en ibland chockerande låg nivå på de offentliga diskussionerna om tro.
Att "Expressen-pastorn" och teologen Joel Halldorf sedan några år börjat bryta den isen och tvinga meddebattörerna att höja garden, är därför välkommet.
Därför är det häpnadsväckande när DN:s Lisa Magnusson i ett utfall mot tidningen Dagens äktenskapssyn (som absolut kan diskuteras)  påstår; 
"...Bibeln säger också att om en kvinna inte är oskuld när hon gifter sig, så åligger det varje god kristen att stena henne." (30/8)
Lisa Magnusson har makt och plattform, men tar uppenbarligen inte ansvar. Om hon tar ansvar får hon isåfall gärna visa var hon hittar den uppmaningen till kristna i Nya testamentet.
Hittar hon den ska jag ta ansvar och erkänna att jag haft fel och utvärdera mitt förhållande till sanning. Jag hoppas att hon är beredd att göra samma sak.
Det enda jag hittar är dock Jesus reaktion när några judiska lärda kommer till honom för att stena en otrogen kvinna. Den står i bjärt kontrast till vad Lisa påstår.
Den som är utan synd kastar första stenen, säger Jesus.
En efter en går prästerna och kvar står kvinnan. Hon är fri när hon går.
Från dessa texter tar den liberala och frihetliga syn på världen som även Lisa Magnusson säger sig stå på, sin början. 
Sanningen skall göra er fria, står det också i den där boken Lisa verkar ha så svårt för. 
Hade hon läst det, hade hon kanske inte behövt ljuga sina läsare upp i ansiktet.