En gång om året är man tillbaka i en tid som flytt. Paradis, försvunnet.
Visst har de digitala drakarna spänt ut sina vingar också på bokmässan. Ändå. Kärleken till text på pränt är det sammanhållande kittet.
Finner det en smula vemodigt. Läsandet minskar i alla åldrar. Vuxna scrollar recept och mode hellre än en stunds försjunkenhet i romanens land. Barnen har bytt ut en rafflande värld av ungdomsböcker, för att hinna med en tik-tok-dans till.
Heldigitaliserad nyhetskonsumtion
På mitt köksbord ligger ännu papperstidningar. Jag vet, jag är för ung för detta. I min vänkrets finns ett fåtal lika gammalmodiga. Alla andra har heldigitaliserat nyhetskonsumtionen.
Det låter väl som jag är motståndare till detta. Nej, det digitala medielandskapet är otroliga portaler. På många sätt är det en fantastisk tid att leva i.
Går inte att stoppa
Vi är också förbi den punkt där det går att stoppa. Du som läser detta på papper tillhör nog en historisk skara. Om några år är distributionen så dyr, tryckerierna så få och läsarna så ovilliga att betala för den ekonomiska kombon att det digitala är allt.
Men mitt stilla motstånd mot att alltid måsta koppla upp sig mot andra servrar än hjärnan och fallet träd, har något värt slåss för.
Förskjutning i diskussionen
Det märks också en förskjutning i diskussionen. Kulturchefer, kommuner och skolor, som tidigare digitaliseringsivrat, kovänder. Fler får upp ögonen för nackdelarna att ständigt vistas på plattformar som ger tillgång till hela världen.
Uppmärksamhetspockandet sliter itu skönheten som finns i att stanna vid en mening och bara reflektera.
Digitalt verkar förresten ingen längre läsa poesi. Satiriska instagram-brodyrer, möjligen.
Det digitala har en tendens att förvandla text till just satir och parodi. Det är synd.
På en boksida som bidat sin tid sedan den senast var aktuell, sammanfattas allt jag här tänker i ett poem;
Det var det rullande nuet, som försvann bakom närmsta krök, de gamle, de vända sig långsamt om, men allt vad de se är - rök.*
Jag hade aldrig kunnat googla mig till en bättre beskrivning av min samtid.
* Gustaf Fröding
– Tronskifte (Nya dikter)
LÄGG TILL NY KOMMENTAR