På den mark där det gamla Israels profeter mejslade fram radikala politiska budskap om ”att smida om svärd till plogbillar”, pågår idag grymma övergrepp och fusk med sanningen. Orättvisorna och våldsbrotten har pågått så länge att de blivit en absurd normalitet. I de städer och byar där snickarsonen spred visionen om ett gudsrike på jorden, hörs idag förtvivlade rop efter hopp. Har vi uppfattat dessa rop?

Många anser i dag att en tvåstatslösning är omöjlig att genomföra. Alternativet, en enda stat med lika fri- och rättigheter för alla medborgare, verkar mer avlägsen än någonsin. Det som däremot fortgår är omfattande kränkningar av människors värde och rättigheter. I ljuset av domsmotiven som vi nu möter i kyrkoårets avslutning vill jag påminna om tre moraliska ödesfrågor i Mellanöstern. De har några år på nacken, men är inte mindre omoraliska för det.

Först tänker jag på världens största utomhusfängelse, med mer än två miljoner inlåsta på en yta inte större än en fjärdedel av Öland. Israels och Egyptens blockad av Gazaremsan har lett till en grym humanitär katastrof. Barn under 15 år utgör 43 procent av befolkningen, gravt traumatiserade av upprepade krig. Elektricitet finns bara några timmar varje dag. Dricksvattnet är förstört. Avloppen spolas orenat ut i havet. Efter alla bombningar är många städer och byar som månlandskap. Här saknas både medicin och specialistsjukvård.

Senaste sveket är USA:s beslut att dra in det humanitära stödet. Rapporter från de få kristna på Gazaremsan visar att sociala insatser har moralisk och praktisk betydelse. Men allt färre frågar efter deras och andras erfarenheter under denna blockad. Det gensvaret vittnar om en pågående moralisk avtrubbning.

Mitt andra exempel är den pågående nedmonteringen av demokratin i Israel. Nationalstatslagen som antogs 2018 har fått mycket internationell kritik. Den ger den judiska befolkningen fler medborgerliga rättigheter än icke-judar. Även grupper av judar med ursprung i exempelvis Nordafrika far illa. Det finns därtill rapporter om en anti-demokratisk övervakning av medborgare.

Ett växande antal judar i världen tar nu avstånd från Israel i och med den utökade annektering av land och övergrepp mot palestinier. Det internationella samfundet har ett moraliskt ansvar att agera, eftersom man ända från 1922 har deltagit i besluten som genererat konflikten. Om en stat inte tillämpar internationell rätt och mänskliga rättigheter har demokratins grunder övergivits.

Den tredje skandalen gäller avsaknaden av demokratisk utveckling i Palestina. En lösning av konflikten mellan Israel och Palestina förutsätter ett moraliskt uppvaknande på de palestinska områdena. Det är orättfärdigt att val inte genomförts i Palestina sedan 2006. Över 50 procent av befolkningen har aldrig röstat i sitt liv.

Palestinierna har ett försvagat ledarskap som svikit sitt folk. Gamla strategier fungerar inte för dagens utmaningar. En demokratisk process baserad på ickevåld och samförstånd är absolut nödvändig. Den palestinska retoriken om Israel saknar självkritik.

På Första advent infaller den internationella solidaritetsdagen för det palestinska folket. Adventsbudskapet har en stark moralisk kärna: ”Frihet för de förtryckta …” (Luk 4:18). Låt oss höra palestiniernas förtvivlade rop på rättvisa! Liksom israelers längtan efter en jämlik demokrati.