Vi kan ge hopp åt en skakad demokrati

Hur mycket kan egentligen hända på ett år? Oerhört mycket, visar det sig. Ja, på bra mycket kortare tid än så kan allt ställas på ända och förändras i grunden. Det är den stora lärdomen från inne­varande år.

Glädjen över en pandemi som tappade kraft (Nej jag vet, den är inte borta) fick ett abrupt slut när ryktena om rysk truppmobilisering vid den Ukrainska gränsen visade sig stämma, och en regelrätt invasion av det europeiska grannlandet inleddes.

Tagit ett enormt ansvar

Många kyrkor över hela landet har återigen tagit ett enormt ansvar. En text som berörde mycket var den om hur kyrkorna i Falkenberg såg till att ett antal ukrainska flyktingar fick hjälp när de riskerades att lämna på gatan av arbetsförmedlingen i Norrköping som ”slutat för dagen”.

Kyrkorna utgör en förenad kraft som är av överskådlig vikt tillsammans med det övriga civilsamhället, för att ett samhälle så starkt som det svenska fungera.

För visst är demokratin hotad. Nej kanske inte i form av en överhängande risk att vi skulle vakna upp med en diktator, men flera steg mot sämre demokratiska möjligheter har tagits över tid.

Den första tanken som slår mig är hur Sverige kommer att förändras i förhållande till sin omvärld i egenskap av den Nato­aktör vi blivit. Kanske lämnade hotet från öst inte landet med många alternativ, men det fulspel som Turkiet lockat in landet i är inte en vacker bild av den väg politiken är beredd att ta. Och vilka grupper av människor behöver oroa sig för att få sin skyddsstatus ändrad av rent politiska skäl framöver?

Lättvindigt genomklubbande

Själv oroas jag ockå av den såkallade ”Spionlagens” så lättvindiga genomklubbande i Sveriges riksdag. Och som innebär att den som avslöjar uppgifter som ”skadar Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation” ska kunna hamna i fängelse. Visst kan det låta bra, men det skjuter också mot det öppna samhällets hjärta. Inte minst är det ett potentiellt problem för journalister som kan behöva avslöja obekväma uppgifter men möjligen avstår till följd av ett svagare tryckfrihetsskydd.

Apropå journalistik kan vi stå inför ett paradigmskifte, som saker numera kallas, när de nya reglerna för mediestöd ska beslutas om i slutet av nästa år.

Det förslag som nu ligger verkar mest tjäna till att konsolidera makten hos ett antal stora tidningsaktörer som äger stora delar av lokaljournalistiken. Den diversifierade utgivningen ska få dela på en rännil, vilket även det ur en demokratisk synvinkel är minst sagt problematiskt.

Men de stora akuta frågorna för gemene man är naturligtvis på en annan nivå. Elkris, högre matpriser, högre räntor, osäkerhet på arbetsmarknaden och svagare framtidsutsikter i ett samhälle som nog i smyg trott på evig tillväxt och ständig nollränta.

Medlemsökning i november

Som man kunde vänta sig innebär tuffare tider att människor söker sig till de mer stadiga grunderna. Kanske är det därför Svenska kyrkan plötsligt ser en medlemsökning i november (!) och kanske även att det med viss fördröjning blir ett scenario även hos frikyrkorna under 2023.

Är vi då som Petrus uppmanar i sitt brev ”...alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak” ?

Vi har nog kunnat leva ganska länge i en värld där vi aldrig behövt tänka på fattigdom och stora hjälpbehov mer än i extern diakini. Men snart kan den vara än mer påtaglig - hela vägen in på kyrkbänken.

Men så länge vi bevarar vår hoppfulla tro på en bättre tid, finns det hopp för var och en som sitter där. Men också för samhället i stort.