Viktigt med bredd i kyrko­ledarskapet

Karin Wiborn är med sin breda erfarenhet och sitt ekumeniska nätverk på många sätt den perfekta kandidaten. Men minst lika intressant som varför Karin blir kandidaten är att höra resonemangen kring Joakim Hagerius och de andra, som redan inför utfrågningarna blev lämnade på perrongen.

Frågor kring pastorernas stöd

Vi får se om de utläggningarna kommer. Frågorna jag ställde förra veckan kring hur styrelsen ser på de 90 pastorernas starka stöd för den anonyme kandidaten väntar också fortsatt på svar. Kan det bli problem med att få en så stor majoritet som två tredjedelar av konferensen eller lutar sig styrelsen mot den Equmeniakyrkliga traditionen att man sluter upp när det gäller?

Biträdande kyrkoledare – nästa steg

Och den stora frågan när frågan om Lasse Svenssons efterträdare nu processats klart av styrelsen, är så klart vem som blir Wiborns biträdande kyrkoledare. För det troliga är nu att de två biträdande från Equmeniakyrkans tolv första år, bantas ned till en.

Har arbetet fungerat mellan Wiborn och Hagerius kunde man tänka sig att det skulle fortsätta i uppdaterad form. En bomb jag inte ens vet om den är möjlig är ju om man frågar Piensoho, enligt säkra källor den anonyme kandidaten.

Ett annat spännande alternativ är ju om styrelsen och Wiborn, som trots allt går i ålderspension under kommande mandatperiod, satsar på ett framtidsnamn som kan skolas in i rollen.

Ida-Maria Brengesjö – ett framtidsnamn

Som till exempel 38-åriga Ida-Maria Brengesjö, evangelist i Equmeniakyrkan, församlingsutvecklare i Region öst och tidigare pastor i Habo Missionskyrka. Hon var ju också en av de som ­föreslogs av ett flertal församlingar till kyrkoledarrollen och ställde sig till förfogande.

För en bred och geografiskt spridd rörelse som Equmeniakyrkan är det nog inte dumt att ha en duo som inte har sina starkaste ingångar i samma del av landet.

Det viktigaste måste vara att kyrkoledarskapet blir en samlande kraft för hela landets Equmeniakyrka.