I förra veckans ledare höll jag på att kalla Enskilda högskolans rektor Owe Kennerberg för Wennerberg. Tänk vad en liten bokstav kan göra stor skillnad. Men vad jag vet finns ingen koppling mellan honom och gluntarnes upphovsman Gunnar Wennerberg.

En vän i hembygden hade apropå ”Owar” förtvivlat svårt att få rätt på om pastorn Ove Einebrant hette så, eller om det var Eine Ovebrant.

Mitt eget efternamn Tjernberg utsätts ofta för olika typer av alternativa stavningar, varav de vanligaste är Kärnberg eller Tjärnberg. Priset togs när min farbror (Roger) en gång beställde hem ett paket och artikulerade stavningen T J E, Tomas Johan Erik... TJErnberg. På paketet han fick hem stod det Tomas Johan Erik Kärnberg.

Själv är jag mer namnblind än vad jag önskar och måste ibland leta långt ner i minnesluckorna för att hitta namn på människor jag borde kunna utan större betänketid.

De flesta gånger sker namnmissar ofrivilligt.

Värre är när fel namn uttalas i syfte att förminska den andre, eller uttrycka betydelselöshet. Namn är bland det mest personliga vi har, och kan därför brukas till att både lyfta och sänka någon annan.

Det behöver såklart inte bara handla om personnamn. USA:s president Donald Trump framhärdar i att kalla coronaviruset för ”The China virus”. Visserligen inte första viruset som uppkallas efter ett landsområde. Ebola, och spanska sjukan är andra exempel.

Men WHO har sedan många år slutat att använda sig av sådana benämningar för nytillkomna smittor.

Namn är makt och makt finns i namn. Det borde vi kristna veta, som både välsignar, döper och ber i Jesu namn.

Makten i det namnet är dock precis tvärtom andras namn. Det är inte till för att särskilja eller värdesätta den enskilde utan för att förena de många. Ett nådens namn för både fattig och rik.

Ett namn som hånats, bespottats. Som missbrukats och utsatts för utrotningsförsök, men som alltid stått kvar som ett ljus i mörkret. Vilket julbudskap att få fira det namnets inträde i vår splittrade värld!