Det knastrar under fötterna när besökarna klivit ur bussar och bilar för att promenera mot vackra foajén till Nya Slottet Bjärka Säby. Där hörs finska, danska och norska bland de förväntansfulla deltagarna till 2019 års Symposium. Ingen mindre än Englands förre ärkebiskop Rowan Williams är på sällsynt Sverigebesök. De 120 platserna blev genast fullbokade. När Samuel Rubensson, till vardags professor i kyrkohistoria i Lund och på Teologiska Högskolan i Stockholm, hälsar alla välkomna i det fullsatta kapellet kan man inte undgå stoltheten i rösten när Rowan Williams introduceras.

Vem är då denne Rowan Williams som gör ett sådant intryck? Fram till 2012 var han den Anglikanska kyrkan överhuvud i världen. Ärkebiskop i det brittiska samväldets kyrka. Innan dess var han präst och biskop, han har tjänstgjort som professor i teologi vid universiteten i Oxford och Cambridge. Över 40 böcker har hans namn på ryggen, innehållandes allt från tung akademisk litteratur till enkla böcker om kristen tro. Inte minst har hans böcker om Fjodor Dostojevskij, liksom Narnia, i skärningspunkten mellan teologi och litteratur rönt stor uppmärksamhet.

På svenska har hans enkla böcker Vara kristen, Vara lärjunge och den nyutkomna boken Vara människa fått ett varmt mottagande. När vi sitter ner över en kopp kaffe frågar jag hur det kommer sig att han som en så erkänd teolog och kyrkoledare väljer att skriva böcker för en så bred läsekrets?

– Jag fick idén från min svärfar att hålla en serie föreläsningar i katedralen under fastan varje år som tar upp grunderna i kristen tro. Så gjorde man ju alltid i fornkyrkan berättar han entusiastiskt, och fortsätter:

– Man undervisade de ännu inte döpta i fastan så att de kunde döpas under påsken och träda in i kyrkan.

Ett svar typiskt för Rowan Williams. Han är väldigt inläst på kyrkohistorien och tar hela tiden spjärn mot den i sina teologiska resonemang. En intellektuell gigant i teologins värld som vill göra saker grundligt kunde nog sägas. Troligen är det därför myten om att han behärskar nio språk flytande uppstått. Men det visar sig vara både en överdrift och en underdrift.

– Nej det är bara en myt, men jag är väldigt intresserad av språk, säger han och skrattar.

Efter ytterligare luskande erkänner han dock att han snarare kan läsa på fler språk än så och börjar genast prata om svenska. När jag sedan sitter bredvid honom på en av gudstjänsterna har han redan memorerat Fader Vår på svenska. På god väg att lägga ytterligare ett språk till läslistan.

Temat för Rowans symposium var Dostojevskijs författarskap. Även andra föreläsare som Per-Arne Bodin, Elena Namli och Jan Erixon medverkade med perspektiv på denna ryska gigant. Rowan Williams själv utgår ifrån Dostojevskis romaner och ställer frågan om vad skillnaden är mellan helighet och godhet.

Med sin sedvanliga precision dissikerar han de olika romankaraktärerna och hjälper oss förstå att Dostojevskij skriver utifrån den gamla ryska folktraditionen om den helige dåren. Någon som ofta uppträder störande och stötande, men ändå har något helt avgörande att säga och lära oss om Gud.

Goda ambitioner har ofta svårt att hantera en mångfald och avvikare, medan den helige dåren visar på en större nåd. Rowan utmanar sedan besökarna att inte bara vara kristna som vill göra gott för andra utan att hela tiden öppna oss för den andres bidrag och perspektiv.

– Kyrkan kan inte bara tänka; vad kan vi göra för dig, utan mer fråga, även i mötet med de i samhällets marginal, vad kan ni göra för oss. Han exemplifierar detta genom att möta åhörarnas frågor med uttryck som ”Åh vilken bra fråga” eller ”Åh vilket viktigt perspektiv”. Det var inte en kyrkoledare eller professor på piedestal som besökte Bjärka Säby, utan snarare en helig dåre. Kanske är det just sådana kyrkan, och världen, behöver fler av.