Ivar Arpi: Ateisten som blev kristen

Att den kände ateisten Ayaan Hirsi Ali numera är kristen är ett tecken i tiden. Ivar Arpi, tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet och idag fristående debattör, ser att fler och fler personer inom högern och konservativa kretsar söker svar i religionen. Han har gjort den resan själv.
- Om man söker tillräckligt länge så kommer man fram till att kristendomen är grunden för väldigt mycket i samhället, säger han.

Funnits en vilsenhet

Ivar Arpi menar att det funnits en vilsenhet inom högern sedan Sovjetunionens fall. Kampen mot kommunismen gav många inom högern en känsla av djupare mening, och när denna motståndare försvann så reducerades högerns ideologi till individualism, satsa på dig själv och materiell framgång.
- Man tyckte inte det behövdes någon djupare självförståelse än så. Men jag tror man missförstod situationen och sig själv, säger Ivar Arpi.
Detta ledde med tiden till en tomhet, och i dess förlängning till ett sökande efter något som kan bära individen och bygga samhället. Ivar Arpi är försiktig med att utmåla detta som en allomfattande trend, då mycket fortfarande tyder på att kristendomen är på tillbakagång i västvärlden, men han ser en sådan utveckling inom delar av högern.
En författare som Tom Holland har genom sin bok Dominion bidragit till att många insett vilken betydelse kristendomen haft för västvärldens utveckling.
- Sekulära svenskar älskar att tala om upplysningsfilosofer och om hur upplysningen gjorde att människor klev ut från kyrkans mörker. Men det var inte så det gick till. Väldigt mycket mer av vårt arv kommer från kyrkan än från några upplysningsfilosofer, säger han.

Bär fortfarande på kristendomens värderingar

Han menar att även de som kallar sig ateister fortfarande bär på kristendomens värderingar. Man har gjort sig av med tron men behållit etiken, som man kanske inte riktigt vet grunden till. Men för dem som vill återknyta till källan kan det finnas inre hinder, som de övernaturliga inslagen i Bibeln och bekännelsen. Ivar Arpi tycker själv det är en utmaning hur han ska förhålla sig till uppståndelsen och Jesu underverk.
- När jag pratat med vissa katoliker så har de sagt att man inte är en riktig kristen om man inte tror på under. Det kanske man inte är, men jag tror det finns ett utrymme för samtal om dessa frågor.

Kallade sig länge agnostiker

Ivar Arpi kallade sig själv länge för agnostiker. Sedan tyckte han det var fegt att vara så vankelmodig, och blev uttalad ateist. Men när han började läsa in sig på kristen tro så förändrade det honom. Idag är han kristen, men en tvivlare.
- I perioder känner jag att jag tror på Gud, i andra perioder ser jag Gud som en metafor. Men jag rör mig helt i en kristen värld i mitt tänkande, till exempel när det gäller moral och etik. Då skulle det vara väldigt märkligt att kalla sig ateist, säger han.

Tolkien har haft avgörande påverkan

Han läser gärna kristen litteratur, och en författare som Ylva Eggehorn har betytt mycket för honom. Men det är J. R. R. Tolkien som haft en avgörande påverkan.
- Alla som läser Sagan om ringen blir som en ”sleeper agent” som vid rätt ord kan väckas och bli kristen.
Det finns inslag i kristendomen som kan vara svårsmälta för den som kommer från höger in i kristen tro, menar Ivar Arpi. I dagens samhälle poängteras individens kraft och autonomi, i kristen tro beroendet av Gud och människans brister.
- Men min övertygelse är att om du kan erkänna att du är svag och inte har alla svar, så blir du i förlängningen starkare av det, säger han.

Centralt i kristen tro

Att hjälpa svaga och utsatta är också centralt i kristen tro. Att högern generellt skulle vara emot solidaritet med utsatta vänder sig Ivar Arpi emot.
- Detta att hjälpa andra har absolut funnits inom högern, men det perspektivet har försvagats. De politiska konfliktlinjer har bidragit till att högern ses som snål och vänstern givmild, säger han.

Vill inte ha opolitisk kyrka

Från högern har den skarpaste kritiken kommit mot kyrkan, och speciellt då mot Svenska kyrkan, för att vara vänster. Även om Ivar Arpi instämmer i den kritiken, så är han ändå medlem i Svenska kyrkan då han uppskattar andra delar. Han vill inte heller ha en opolitisk kyrka, men tycker att det borde vara möjligt att driva fler frågor.
- Mycket i samhället utgår från att familjen fungerar. Men det gör den inte idag. Istället är normkritik, som ofta riktas mot familjen, närmast en statsideologi. Här skulle kyrkan kunna vara en stabiliserande faktor.