Därför är demokratin på global reträtt

Efter det att västvärlden vunnit det kalla kriget och Sovjetunionen kollapsat sågs den liberala demokratin som den stora vinnaren. Under 1990-talet rörde sig också många auktoritära stater i demokratisk riktning.

Men de senaste tio åren har helt andra vindar blåst över världen. V-Dem-institutet, ett forskningsinstitut kopplat till Göteborgs universitet, publicerar årligen en rapport om hur den globala demokratin mår. Årets rapport visar att auktoritära tendenser är starka över hela världen. I hela 42 länder är man på väg allt längre bort från ett helt demokratiskt styrelseskick. Länder i denna kategori är bland annat Indien och Ungern, där yttrandefrihet och pressfrihet inskränks. Endast i 14 länder rör man sig i en positiv riktning.

Fler bor i diktaturer än i demokratier

Enligt rapporten finns det för första gången på två decennier fler diktaturer, där det tillsammans bor 2,2 miljarder människor, än liberala demokratier, som har en sammanlagd befolkning på en miljard människor.

Professor Staffan I. Lindberg, som leder institutet, berättar att det finns en smittoeffekt även när det gäller styrelseskick. När det pågick en demokratiseringsvåg under 1970- och 1980-talet drogs länder med i den. Nu rullar vågen åt motsatt håll, och auktoritära ledare verkar inspireras av varandra.

– Auktoritära ledare agerar på väldigt liknande sätt; man använder sig av en ökande grad av desinformation som polariserar samhället, och pekar ut vissa grupper, som journalister, som fiender till nationen, säger han.

Ledare använder religionen

Något som också förenar många auktoritära rörelser är viljan att knyta an till religionen. Staffan I. Lindberg pekar på hur den ryske president Vladimir Putin har knutit den ortodoxa kyrkan till sig i Ryssland, hur den indiske premiärministerna Narenda Modi uppmuntrar hindunationalism och hur Recep Tayyip Erdogan stärker islam i Turkiet.

– Målet är rent krasst att sitta kvar vid makten så länge som möjligt. Sedan skiftar det nog vilken ideologisk övertygelse som ledarna har. Modi har säkert en hindunationalistisk övertygelse, medan Donald Trump sannolikt inte har ett ideologiskt ben i sin kropp, säger han.

Det som får stort negativt genomslag i institutets undersökning är att folkrika länder som Indien och Ryssland går i auktoritär riktning.

– Stora länder som är internationella eller regionala maktcentra drar ofta med sig andra länder, säger han.

Är det ett misslyckande för våra biståndssatsningar, som ju ofta går ut på att länder ska demokratiseras?

– Ja och nej. Det klart det kan ses som ett misslyckande, men det är också komplicerat. Vi vet inte hur det hade sett ut utan demokratibiståndet, det kanske hade varit ännu värre? Sen kan man också konstatera att demokratibistånd är en liten del jämfört med det totala biståndet, och mikroskopiskt jämfört med den totala ekonomin i världen, säger han.

För 30 år sedan var det demokratiska länder som dominerade världshandeln, och stod för 75 procent av världens samlade bruttonationalprodukt. Idag ser detta helt annorlunda ut, då många diktaturer och auktoritära regimer har växande ekonomier. Dessa länder står nu för nästan hälften av världsekonomin. Den förändrade ekonomiska spelplanen gör att ett land som Kina kan erbjuda utvecklingsprojekt till länder i Afrika, utan att ställa några krav på demokrati eller mänskliga rättigheter.

Demokratiska länder måste försvara sig

Staffan I. Lindberg menar att den demokratiska världen mer medvetet måste försvara och stärka demokratin. Det kan både handla om att rusta upp den egna militären men också att stärka demokratiska institutioner hemma och i andra delar av världen.

– Kinas ambition för världsherravälde är välkända, de har ambitionen att sprida den kinesiska modellen till resten av världen. De bygger upp sin militär och har nästlat sig in med sina företag i stora delar av den demokratiska världen. Man kan fråga sig hur bra det är för demokratiers oberoende och fortlevnad i långa loppet.