Därför prioriterar pastorer Vinterkonferensen

-Vinterkonferensen är bra av många skäl, man får ladda batterierna och samtidigt lära känna nya människor, och dela liv och tankar, säger Jesica Szlachota Eriksson, pastor i Mullsjö missionsförsamling. 
Åke Larsson, från Immanuelskyrkan, Stockholm säger att han åkt hit för att han saknar kontaktnät i sitt jobb som HR-generalist.

Behöver bygga nätverk

-Jag har varit borta från kyrkan i 30 år, så jag behöver bygga upp mitt nätverk. Det är fantastiskt roligt att se att vi är så många och att det är ett så bra program, jag blev exempelvis väldigt rörd av Marcia Baqueros föredrag som betonade allas vår samhörighet, säger han.  
-Jag tycker det är bra att man kan få inspel från många olika håll, både andligt och praktiskt, fortsättter Teresia Lenngren, Equmenias lägerkoordinator.

Viktigt för att möta andra

-Det känns maffigt att vara på ett sånt här ställe, det är spännande att se något annat och viktigt för mig som bara bara jobbat ideellt inom Equmenia tidigare, det är lite skillnad.  

Maja Hillered, församlingsmusiker från Värnamo missionsförsamling, har förstås inga kollegor med samma uppgifter som hon själv, därför är Vinterkonferensen viktig för henne. 
-Det är kul att få lära känna andra med samma yrkesroll, säger hon. 
Vinterkonferensen hålls i en avslappnad miljö med god mat och sober omgivning. Men smakar det så kostar det, och även om priset är nedprutat, kan en utgift på nära 10 000 kronor vara mycket för den enskilda församlingen. 

Ekonomin avskräcker inte

Men eventuella finansiella funderingar är ingenting som deltagarna här fått erfara 
-Min församling har varit mycket generös, säger Jesica Eriksson, som ändå tagit initiativ till att dela rum för att spara pengar. 
-Jag känner att detta är en helhetsupplevelse, för både kropp, själ och ande och då är maten och omgivningarna en del av den helheten. Dessutom hålls ju Vinterkonferensen bara vartannat år.  

Inte bara generositet utan också omsorg om sina anställda, tycks utmärka Equmeniakyrkan som arbetsgivare. Och det gäller både församlingar och samfund. 
-Jag har bara varit anställd ett år, men än så länge har det varit jättebra, konstaterar Jesica Eriksson. 
-Vi får en församlingspedagog snart, men hittills har jag varit ensam anställd. Det har gått väldigt bra eftersom jag fått mycket stöttning och kontakt genom bland annat medarbetardagar i region öst som jag tillhör. Vi har haft undervisning, julsamling, och pastorfrukostar. Så jag har aldrig känt mig ensam i denna tjänst, det är alltid så mycket runt omkring och vi har dessutom ett bra ekumeniskt samarbete i Mullsjö. 

Söker möjlig rekrytering

Maja Hillered har liknande erfarenheter i sitt jobb
-Direkt ensam känner jag mig sällan, jag får alltid mycket hjälp och stöttning i mitt arbete när det behövs, både av andra medarbetare i min egen och i andra församlingar i regionen. 
Åke Larsson tycker däremot inte att han kan uttala sig i frågan, 
-Som HR är jag ju arbetsgivarrepresentant, men jag tror jag har kunnat hjälpa till med att visa att man kan stå på bägge sidor med justa villkor och respekt... Apropå det känner du till någon koreansktalande pastor som behöver jobb? 

Vad gäller problemet med åldrande församlingar understryker Jessica att det är ett problem som drabbar alla församlingar i Sverige, inte bara Equmeniakyrkans. 
-I Mullsjö har vi ju många ungdomar och vi har scoutverksamhet med över 60 barn, frågan är väl hur vi får in dom i församlingsverksamheten. Konfirmation kanske, jag ska försöka starta det i höst.  

Equmenias Teresia Lenngren har arbetat i församling tidigare, och är helt införstådd med i problematiken.  
-Det viktigaste är att församlingarna låter nya ta plats och att visa att församling gör annat än arrangerar söndagsgudstjänster.
-Scouting är en viktig inkörsport till att nå ut till ungdomar.