Emmas skor en symbol för att prata om livet

På scoutlägret sommaren 2022  bytte Emma Tymcyschyn skor med en av sina kompisar, för att de lätt skulle kunna känna igen varandra bland alla deltagare.
Men de bytte aldrig tillbaka. 
Hela hösten fortsatte de att gå i omaka skor, obrydda om vad andra tyckte eller tänkte. Men på enrum slogs Emma med sina egna tankar, och ingen visste hur mörka de var.
– Vi visste att hon inte mådde bra, men vi visste också att hon fick hjälp, berättar mamma Anna Tymcyschyn  Joråker.
Emma psykiska ohälsa debuterade på allvar bara något år innan dess, men när det ofattbara hände i september 2022, var det en stor chock.

Stortrivdes på scoutlägret

Filippa Arnell, ungdomsledare i Immanuelskyrkan Jönköping fyller i:
– Hon hade sett ut att må bättre och bättre, scoutlägret den sommaren var en sån fröjd och kompisarna hittade varandra, berättar hon.
Emma var tjejen som kom först och gick sist på ungdomssamlingarna. Parallellt hade hon profesionell hjälp och samtal med framförallt ungdomspastorn Josh Hiben.
– Vi gjorde alla vad vi kunde, och det jag vet är att hon kände sig omtyckt av kompisarna i kyrkan och de andra sammanhangen hon var med i, berättar Anna och förklarar att det också är en tröst i det stora hålet hon lämnade efter sig.

Chockstart som ungdomsledare

Filippa Arnell hade tidigare umgåtts som vän till Emma och bara varit på sin roll som ungdomsledare i någon månad innan beskedet kom. Hon minns det som en stor chock. Ungdomsgruppen samlades snabbt till flera samlingar i närtid och hon beskriver det som en initial känsla av hjälplöshet och dominoeffekt med unga som mådde dåligt.
– Men på sikt har detta också gjort att ungdomarna i kyrkan kommit närmare varandra, kanske vågat tala mer med varandra. Även om det svåra, menar Filippa. 
På begravningen kom 180 besökare och det blev tydligt för mamma Anna hur stort nätverk dottern skapat sig genom sitt engagemang för rättvisa och rätten att vara sig själv.

Hade vänner överallt

Det kom vänner från skolan, kyrkan, kulturskolan, scouterna. Från alla platser där Emma rört sig kom människor, många av dem personer som Anna ­aldrig sett men som ville dela sorgen med henne och Emmas systrar Christina, Alexandra och Felicia.
De bjöds på Emmas favorit glass med mango, och mitt i den stora sorgen anades konturerna av vem Emma var.
– Veckan innan hon gick bort hade hon varit på ett stort möte med 800 ungdomar i Danmark, Childrens capital. Hon upprördes över orättvisorna och brann för att få vara en röst för de som inte blev hörda, säger mamma Anna.

Vill inte va tyst

Hon tar ett andetag, och tänker tillbaka på första tiden efter det ofattbara. Anna bestämde sig tidigt för att inte hålla tyst om vad som hänt. Att tysta spekulationerna. Men inte bara det. Ju närmare datumet den 29 mars, Emmas födelsedag kom, blev känslan också starkare för att göra något av sorgen som skulle kunna leda till nåt bra.
– Jag visste att jag inte bara kunde sitta hemma och gråta på födelsedagen. Jag insåg också att jag inte kan ge varken kan köpa en present eller baka en tårta åt henne. Men det vi kunde var att ge vidare av det som var henne. Ge liv åt det igen.

Det självklara hon hade i att se andra, vara vänlig, säga vad man tyckte, modet att vara annorlunda.
– För henne var det ingen grej att ha lila hår som scout, eller ha vänner i kulturskolan, kyrkan och vart hon än befann sig. Hon var en sådan som såg andra, förklarar hon.

Kindness, courage och freedom of expression blev ledorden till vad som snart också engagerade Immanuelskyrkans ungdomsledare Filippa Arnell och ungdomspastorn Josh Hiben.

En inbjudan skulle göras att delta i en samling i Immanuelskyrkan på Emmas födelsedag, de ­skulle bjuda på glass och mango som på begravningen. Och det skulle ges möjlighet att prata om både det som hänt, men också om hur unga kan göra för att få hjälp med sina egna brottningar eller bara känna sig mindre ensamma.

Omaka skor en självklarhet

Symbolen för dagen ­skulle självklart bli de omaka sko­paren. De som Emma och kompisen stuckit ut med det sista halv­-
året.
– Ja, hon gick faktiskt in i himlen med omaka skor, och jag är övertygad om att hon fick komma in där också med de på sig, säger Anna med tyngd.
Filippa nickar. 

De berättar hur de uppmanade människor att själva klä sig i omaka skor och lägga upp under hashtaggen #shoesforemma eller dela till instagramkontot med samma namn.
Responsen blev överväldigande, och människor skickade inte bara in bilder utan gick hela ­dagen med omaka skor. 
– Det blir också ett sätt att öppna upp och prata om det här. Bland annat vet jag att en kille gick i omaka skor till sin klass och fick till svar att haha, du har ju omaka skor på dig. Men han fick då chansen att berätta varför och då sa läraren att det kanske är något som hela klassen skulle haka på nästa år. 

Måste prata om detta

Samlingen i Immanuelskyrkan blev överfull, glassen tog slut och det blev tydligt att kampanjen var för viktig för att bara bli en engångsföreteelse. 
I år blir samlingen den 28 mars, då den 29 mars är långfredagen. Anna har varit i kontakt med internationella vänner till Emma som spridit budskapet. Junedalskolan där Emma gick är med och i ungdomsgruppen går nu Emmas yngre syster regelbundet. 
– Detta var inte ett beslut som Emma tog, det var sjukdomen. Kan vi bidra med att hjälpa andra att våga prata mer, se varandra och hjälpa varandra,  är det något fantastiskt som får komma ut ur det här, menar de.