Eric Schüldt: Skulle vara kristen också om allt bara var en myt

Nog har han alltid varit en sökare, Eric Schüldt. Att hans senaste podcast med Föreningen Valv heter just Sökarna känns nästan för självklart.
Men han har inte alltid varit en finnare. Uppvuxen i ett rätt akademiskt, sekulärt sammanhang i Stockholms innerstad var relationen till kyrkan sällan starkare än en plats för högtider och särskilda tillfällen.

Orakel i den klassiska världen

I vuxen ålder skulle han vara med om något han knappast själv kunde ha anat. Han, den rätt uppburne musikfantomen på P2, som skolats med morfar operasångaren till ett orakel i den klassiska världen. Som drev podcasten Myter och mysterier för att grotta ner sig i de mysteriska vattnen med en svävande och objektiv blick.
Skulle han kunna fångas in i en särskild ton, eller skulle ett särskilt mysterium kunna gripa honom så hårt att det skulle framstå som det främsta?
I det avsnitt av Myter och mysterier som han för första gången talade om att han faktiskt blivit kristen, upptagen i den katolska församlingen Eugenia i Stockholm, lät inte reaktionerna vänta på sig.
– Jag kunde inte motstå att ta steget. Jag kände mig hemlös, förklarar han i Sändarens podcast Sänd. Samtalet.

Kommuniteten i Bjärka Säby

Historien började egentligen på allvar i det första mötet med kommuniteten i Bjärka Säby.
Först drabbades han av den ”frikyrkliga” vänligheten.
– Jag rör mig ju mycket i Stockholm kulturvärld och det är bra på alla sätt, men det kanske inte är så vänligt alltid. Det här var nåt annat, menar han.
Sedan av den intellektuella höjden han mötte, och kanske fördomsfullt trott inte skulle vara så närvarande i de kyrkliga miljöerna.
– Och så träffade jag Peter Halldorf. Det var ju Gandalf, säger Sagan om Ringen-fantasten Eric Schüldt och skrattar.

Blev en del av kommuniteten

Han visste att något inom ­honom drog honom mot den kristna berättelsen på ett sätt som han inte upplevt tidigare. Han tog steget att bli en del av kommuniteten och löftet att besöka en mässa i veckan.
– Kommuniteten har ökenmässor i Stockholm, men det var inte så ofta då och den var inte så stor, så för mig blev det vardagsmässorna i Eugenia (Katolska kyrkan) i Stockholm.
Väl där golvades han av jesuiternas akademiska nivå.
– Jag hade inget att komma med och det var ganska skönt.

Den stora berättelsen

Men det som verkligen grep honom var den stora berättelsen, den han gärna överlåter åt prästerna att berätta men som han inte kan få nog av. Kristus som uppstånden, att möta i mässan.
– Jag drogs till det här, nästan ofrivilligt.

Om man skulle uppfinna en religion, då skulle man ju ta den här berättelsen som navet. Den här berättelsen går inte att göra mer kraftfull.

När samtalet går vidare kring kristendomen, som med CS Lewis ord är myten som blev sann, händer något i Eric. Det känns som att pulsen höjs.
– Säg så här. Om man skulle uppfinna en religion, då skulle man ju ta den här berättelsen som navet. Den här berättelsen går inte att göra mer kraftfull. Gud själv kommer till världen, som ett barn, helt utsatt och född i ett stall. Han fördrivs, lever i någon typ av anonymitet fram till 30-årsåldern. Träder fram, predikar, får med sig folk, gör under. De hurrar för honom som frälsare. Sedan dör han, dödad på det mest fruktansvärda sätt. Man hånar och skrattar åt honom. Och det är Gud själv det handlar om, säger han och tänker en stund:

Historien är hisnande

– Sedan uppstår han. Den historen är hisnande varje gång man tänker på den. Även om kyrkan skulle predika att allt bara var en myt skulle jag gå med ändå. För att det är så starkt, säger han.
Samtalet rör sig vidare till utmaningarna för det katolska i Sverige och världen, inte minst det mörker som dragit in över den katolska världen med de senaste decenniernas pedofilskandaler.
– De är ett så djupt mörker, jag tror inte ens att folk vet hur mörkt det är.
Men för Eric står det nu klart. Ljuset övervinner alltid mörkret. Den historien kan han bara inte värja sig emot.