Generationsväxling i Equmeniakyrkan

Samfundets kyrkokonferens i Göteborg var en manifestation i kristet engagemang och demokrati. Visst finns det plats för förbättringar, men det finns all anledning att betona hur väl konsensusmetoden möjliggör delaktighet och engagemang bland ombuden. På plats fanns de med erfarenhet från partikongresser och andra samfunds konferenser som uttryckte beundran över att konflikter klargjordes, diskuterades och beslutades demokratiskt. 

Mycket starkt stöd

I processen framkom att kyrko­ledaren Karin Wiborn och biträdande kyrkoledare Niklas Piensoho har ett mycket starkt stöd i Equmeniakyrkan. Nästan alla av kyrkokonferensens ombud röstade för Wiborn. Hela 79 procent röstade för Piensoho och endast 18 procent röstade nej. Detta trots att minoriteten fört en intensiv kampanj emot hans kandidatur. Även om en del av invändningarna mot Piensoho iklätts kritik av processens form, bottnar kritiken antagligen i att Piensoho vill sätta Jesus i centrum genom evangelisk teologi.
Också vid ­kyrkokonferensen fanns en skiljelinje mellan Equmeniakyrkans stora huvudfåra med evangelisk teologi och en minoritet med en mer liberalteologisk inriktning. Medan evangelisk teologi vill sätta Jesus i centrum genom att betona hans offer på korset, en personlig relation med Jesus, vägledning i Bibeln och evangelisation prioriterar en mer liberalteologisk inriktning detta i mindre utsträckning. 

Evangelisk teologi

Bland annat det starka stödet för Piensoho pekar på att evangeliska värderingar sannolikt kommer öka i betydelse i framtidens Equmeniakyrka. Som tidigare nämnts på Sändarens ledarsida hör detta samman med att församlingar som betonar evangelisk teologi tenderar att stå emot sekulariseringen bättre än andra församlingar som i stället tenderar att minska. Då församlingar med evangelisk teologi är livskraftiga är det troligt att framtidens kyrkokonferenser alltmer kommer att sätta Jesus i centrum med evangelisk teologi.

Regional skiljelinje

Kopplat till den starkare ställningen för evangelisk teologi i Equmeniakyrkan går det att se andra skiljelinjer. Eftersom den liberalteologiska tendensen än så länge är mer företrädd i Stockholmstrakten och evangelisk teologi i Småland, Västergötland och Bohuslän finns det en regional skiljelinje i Equmeniakyrkan. 
Bland annat utifrån detta hade Equmeniakyrkan i Gråbo reagerat på idén att alla kyrkokonferenser med fokus på att fatta beslut alltid skulle gå av stapeln i Stockholm. För församlingar i Stockholmstrakten skulle det då vara lättare än för andra att sända ombud till kyrkokonferensen. Enligt uppgifter från Equmeniakyrkans kansli har konferenser i Stockholm inneburit att församlingarna i närheten haft dubbelt så stor andel av ombuden jämfört med deras medlemsantal. Därför var det demokratiskt att kyrkokonferensen beslutade att den ska arrangeras på olika platser runt om i landet. 

Generation en skiljelinje

En annan skiljelinje är generation. Det verkar som om stödet för evangelisk teologi tenderar vara starkare bland yngre ombud på kyrkokonferensen, medan den är svagare bland äldre. Ytterligare ett exempel på det är debatten i Sändaren inför kyrkokonferensen. I en artikel underskriven av 32 pastorer till stöd för Piensoho som biträdande kyrkoledare var medelåldern 49 år. Det är förvisso inga ungdomar, men ändå betydligt yngre än de 32 personer som undertecknat en annan insändare i Sändaren som argumenterade emot Piensoho. Deras medelålder var 75 år. Åldersskillnaden på ett kvartsekel pekar på en skillnad mellan gårdagens Equmeniakyrka och morgondagens.