De tittar med långa blickar och händerna snuddar vid varandra flera gånger under intervjun. Trots att det gått mer än tre år sedan Ida Kotilainen och Joakim Strandberg blev ett par, är förälskelsen inte att missta sig på. Första gången de träffades, hade de båda scouterna åkt på internationella lägret World Scout Moot på Island.

Då bodde de förstås i tält. Nu har de just bott på hotell tillsammans för första gången, den lördag som skulle varit deras bröllop. Det andra i ordningen.

– Vi ville inte att den dagen skulle gå förbi obemärkt, så vi ville mysa lite, berättar Ida.

Både hon, uppvuxen i pingströrelsen, och Joakim, aktiv i Equmeniakyrkan, förklarar att det har mycket med deras tro att göra, att bröllopet känns så viktigt.

– För oss handlar bröllopet om att vi får fira vår kärlek. Det viktiga är att lova inför varandra, vår familj, våra vänner och inför Gud, att vi vill vara vi, säger Joakim.

– Därför är bröllopet så viktigt för oss. Att få välsignelsen inför Gud. Det är ju något av det största som kan hända i livet, när man hittar någon som man vill dela resten av sitt liv med, fastslår Ida.

Därför blev det ett smärtsamt beslut i höstas, när begränsningarna i samhället innebar att de var tvungna att ändra på sina oktoberplaner med nästan hundra gäster: Skulle de göra om festen i ett mindre format eller kanske bara gifta sig med några vittnen ute på klipporna på Vrångö, där släkten hör hemma?

– Det var ett jättemotigt beslut att flytta på bröllopet. En acceptansprocess. Men sedan försökte vi tänka positivt och se framåt, säger Ida.

– Skulle vi ha gift oss borgerligt hade det mer känts som ett slags kontrakt, så det var inte något alternativ. En vigsel i kyrkan innebär något mer, poängterar Joakim.

Maj 2021 blev det nya datumet. Ett vårbröllop var egentligen vad de hade velat ha ändå. Men snart ökade samhällsrestriktionerna igen.

– Då föreslog jag att vi skulle flytta fram datumet igen. Jag ville inte planera för något som jag inte visste om det skulle bli av. Då var det bättre att flytta fram det rejält än att sväva i ovisshet, säger Joakim.

Så i god tid inför bröllop två valde de att flytta fram bröllopet – ett helt år. Ida, som älskar tv-programmen där kvinnor köper sina drömmars brudklänning, har ännu en gång fått låta klänningen vänta i affären.

– Jag är nördig med det där, haha. Joakim har inte fått se den men jag kan berätta att den både är häftig och romantisk.

Sjunde maj nästa år. Då ska det bli verklighet. Med allt från lokal till mat och blommor redan bokat, har paret bestämt sig för att njuta av den planering som alltjämt återstår.

Om det blir samma kyrka som bröllop ett eller två, vet de dock ännu inte. Joakims barndomspastor Gusten är i alla fall redo för vigsel en tredje gång.

– Vi vill göra något av de här bröllopsdagarna som inte blev och inte bara deppa. På vår ettåriga ickebröllopsdag i oktober kanske vi försöker träffa släkten om restriktionerna har släppt då. Då kan vi fira inför vårt kommande bröllop.