Oenighet om kyrkans uppgift när välfärdssamhället sviktar

Det offentliga Sverige är utsatt för press; det kommer ständigt larm och rapporter om människor som faller igenom samhällets skyddsnät. Många sätter sin förhoppning till att kyrkan och civilsamhället ska fånga dem som drabbas. Men är det kyrkans uppgift?
I Sjömanskyrkan i Göteborg bjöd Räddningsmissionen och Göteborgs stadsmission in till samtal om just detta och bland andra biskop Susanne Rappmann och Joakim Hagerius, ordförande i Räddningsmissionen, deltog.
Susanne Rappmann anknöt till Svenska kyrkans historia som statskyrka. Även om kyrkan under 1900-talet byggde upp diakoni­institutioner och stadsmissioner så har det varit självklart att det är staten som har det grundläggande ansvaret för välfärden.
– Jag tycker inte att Svenska kyrkan ska bli en välfärds­aktör, jag tycker att vi ska ha ett välfärdssamhälle. Det är många som rycker i oss just nu, men jag tänker att det kräver eftertanke av oss, sa hon.
 

Stängde inte dörren

Hon stängde inte dörren för kyrkliga välfärdssatsningar, men menar att Svenska kyrkan behöver orientera sig i en ny verklighet. Hon såg kyrkans främsta uppgift som att bidra till gemenskap.
– Vi ska inte överta skola, vård och omsorg, det kan inte vara kyrkans primära uppdrag i ett land som Sverige.
Räddningsmissionen är en expansiv organisation, som inte längre bara vänder sig till hemlösa och utsatta människor, utan man ­driver också grundskolor och äldreboende. Joakim Hagerius menade att evangeliets kärna är att möta människors behov. Att då driva välfärdsarbete är kanske inte kyrkans primära uppdrag, men det kan ingå som en del.
– Vi såg att det fanns behov i utsatta stadsdelar av skolor. I den meningen tänker jag att vi kan finnas i klassiska välfärdsverksamheter, som komplement, sa han.

Människor som hamnar mellan stolarna

Magnus Karlsson, professor vid Marie Cedershiölds högskola, trodde att en uppgift för kyrkan kan vara att nå de människor som idag hamnar mellan stolarna. Men han varnade för att överdriva kyrkans betydelse.
– Alla rycker i civilsamhället i dag och vill att det ska täcka upp för de behov som finns. Det blir väl sådär. Det är inte så stora delar som civilsamhället tar ansvar för, sa han.
Han delade inte heller bilden av att det ständigt görs nedskärningar i välfärdssamhället.
– De upplevde behoven ökar ständigt i ett välfärdssamhälle, och då lägger vi mer och mer pengar på det, sa han.