Hade det varit bättre för demokratin om kyrkostyrelsen valt att presentera fler kandidater inför kyrkoledarvalet i kyrkokonferensen? Nej, inte nödvändigtvis, menar statsvetarprofessorn Erik Amnå.
Equmeniakyrkans kyrkostyrelse har fått kritik för att man går fram med en rak lista, alltså förslag på lika många personer som platser som ska fyllas.
Men Erik Amnå, professor i statsvetenskap, säger att det är svårt att hitta ett enkelt, självklart svar på frågan om det är mer demokratiskt att presentera fler nominerade. Det finns för- och nackdelar med båda modellerna, konstaterar han.
Fördelen med rak lista är att konferensen får ett avvägt förslag ifråga om krav, personlighet och fromhetstradition. Inget annat förslag kan rimligen vara lika omsorgsfullt berett och förankrat.
– Nackdelen är att ombudens handlingsutrymme är ytterst begränsat. Särskilt när det gäller en trojka. Kandidaterna kan inte bytas ut hursomhelst utan har sagt ja utifrån hela trojkans sammansättning. Modellen vilar dock på att ombuden känner tillit till sina förtroendevaldas utformning av förslaget.
– Det slutliga ställningstagandet ligger ändå i kyrkokonferensen. Jag tycker att det generellt är bra att det tänks mycket kring ledarskap. Fram till att beslutet fattas så är det viktigt att det finns en öppenhet och en diskussion i frågan. Men om det nu förs fram flera nya namn så kan bli svårt att hitta en kombination av personer som fungerar bra tillsammans i ett delat ledarskap.
Erik Amnå, som en gång var huvudsekreterare i den parlamentariska Demokratiutredningen, menar att det är viktigare i det här läget att det förs ett samtal där man ”stöter och blöter” olika tankar om processen, snarare än att nu komma med nya namn. Församlingarna har dessutom haft möjlighet att framföra sina synpunkter och önskemål under nomineringsprocessen.
– Det viktiga för alla inblandade är att det förs ett respektfullt samtal om vilka förväntningar som finns, säger han.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR