Vad står en vice statsministers "djävulstecken" från bakrutan mot pressfotograferna för?
Kanske är det bara ett nutidsproffs sätt att hamna på förstasidorna. Men vill vi ha det så?
Sedan nätläsandet tog fart, går det att snabbt se vilka nyheter som skapar mest läsning, och få en rätt tydlig bild av vad läsare faktiskt väljer att läsa.
Bilden måste sägas, står rätt ofta i kontrast med vad vi tror ska intressera läsaren, och vad läsare i undersökningar säger att de gillar.
Gillar ingen klimatnyheter?
Equmeniakyrkan utlyste för tre år sedan klimatnödläge. Men texter om miljö och klimat ger inga större utslag hos oss.
Bistånd då? Nja. Inte ens när vi skriver om mänskligt lidande i andra länder. Som Armenien, Mellanöstern eller till och med Kongo.
Visserligen kan ledare och krönikor i ämnena bli rätt vällästa. Men i övrigt dominerar kändisar. Antingen i form av "lokalkändis"-reportage om personer eller händelser som läsare kan relatera till. Eller "kyrkkändisar". Som Piensoho, Stakset eller Ärkebiskopen.
Kändisar i topp
Eller så helt vanliga kändisar då. Som när Greta Thunberg blev teologie hedersdoktor. Det framkallade känslor!
Det är frestande att därför överge ämnen vi finner viktiga att bevaka, för de snabba klicken.
Kampen mellan direkta resultat, och en inre journalistisk ambition att verka emot människans fördummande, är verklig.
Annie Lööf tog draghjälp av influencern Margaux Dietz när det begav sig. Foto: TT
Skapar engagemang
Jag slås av det när jag följer bevakningen av SD-ledaren Jimmie Åkessons bröllop, omskrivet nästan som ett kungligt event. Där Ebba Busch slänger "djävulstecken" mot fotograferna på väg hem, och sedan följer upp med ett antal till i sociala medier.
Guld för engagemanget hos såväl nyhetssajter som i egna kanalerna.
Detta är nya tidens politiker. De som vet att toppa nyhetsbevakningen med snabba klick - som ser till att hålla sig på folks näthinnor.
Är allt Bill Clintons fel? Foto: TT
Klickpolitiken ökar fart
Clickbait-politikerna. De som syns i famijeunderhållning, tillsammans med influencers och med kattfilter på tiktok.
Som vanligt är USA först här, rutschkannan utför sen Bill Clintons saxofonsolo är nu framme vid vad som liknar en ändstation.
I Sverige är vi mer i startgroparna.
Hur snabbt det går nu är kanske upp till oss. När vi står där vid valurnorna, förmår vi då att stå emot impulsen att "klicka" på de namn som synts mest. Eller faktiskt rösta på den verklighet vi egentligen vill ha?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR