KOMMENTAR Den siste som dömdes för hädelse i Sverige var skämtaren Lasse O'Månsson. I en radiosketch föreslog han att kyrkor och bensinstationer skulle slås ihop. Det tankades nattvardsvin i mun på kunderna.
Månsson – tillsammans med radions Carl-Uno Sjöblom och ytterligare två som var inblandade i programmet – fälldes för brott mot trosfrid. Året var 1964. Tur för kvartetten att det inte var 100 år tidigare, fram till just detta år var nämligen brottet belagt med dödstraff.
Blasfemiförbudet avskaffades
Domen skapade debatt. I början av 1970-talet avskaffades blasfemiförbudet. I dag hörs krav på dess återinförande. Muslimska röster främst. Men också kristdemokraten, den mångårige riksdagsmannen och Equmeniakyrkopastorn, Tuve Skånberg har drivit frågan.
I diskussionen är känslorna starka. Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer, Lars Vilks rondellhundar, Elisabeth Ohlsons Ecce homo-bilder… Mordhot har inte varit ovanliga.
Men yttrandefriheten är – och skall så vara – mycket stark i svensk lag. Det är just yttranden som kan upplevas kränkande som prövar den. Så försökte polisen försökte flytta Rasmus Paludans planerade Koranbränningar i påskas. Det blev nej i domstol. Våld och kravaller följde.
Hetslagstiftningen
Skulle hetslagstiftningen – som tillkom efter Andra världskriget – kunna användas? Per Axéll är inte helt ensam om sin fundering.
Pingstpastorn Åke Green friades (efter att först ha fällts av Kalmar tingsrätt) för sin predikan om att ”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst”. Ett inte orimligt utslag.
Att Paludan med flera brandbenägna skulle åka dit för hetsbrott verkar också mindre troligt. Lagen tar sikte på hets och hat mot personer.
Men man vet aldrig. För ett antal år sedan dömdes en tonåring i Jönköping för just hets mot folkgrupp. Han hade heilat en sen sommarnatt mot några poliser. Ung, dum, full.
Inget tydde på att han hade nazistsympatier. Domen överklagades inte och någon debatt blev det inte heller; de som ylat om yttrandefrihet i fallet Green var tysta.
Lymmeln borde ha fått sova ruset av sig hos polisen. Anmälan om brott enligt ordningslagen rimlig. Men hets mot folkgrupp?
Slutsats: låt hädelseparagrafen vila i frid. Blanda inte in hetslagstiftningen. Men kanske är det dags att se över ordningslagstiftningen. Det är inte orimligt att det finns vissa gränser för religiös – eller annan – provokation. Men vida skall de fortsatt ändå vara.
Erik Lindfeldt
frilansjournalist
LÄGG TILL NY KOMMENTAR