Niklas Piensoho: "Frälsningen kommer inte från Alvik"

* denna text är en sammanfattning av podcastsamtalet. Lyssna för hela kontexten!

Det är kanske svårt att inte vara i det ständiga ropet som föreståndare i en av de största frikyrkoförsamlingarna i Sverige, Filadelfiakyrkan. Dessutom med det största arbetet i sociala medier bland svenska frikyrkor kyrko. Ja, tills man tog en paus förstås. 
Men den senaste tidens strålkastare på Niklas Piensoho har ändå varit lite över det vanliga. Anteckningarna på mobilen är ganska många. Elefant 1,2, 3 och hundra andra frågor som inte är så elefantiga men ändå intressanta att samtala om med just Niklas Piensoho.

Hur säger man egentligen?

Som hur man ska uttala hans namn. Egentligen. Pienso, Pienso-HO eller Pienso-o-ho. Alla, inklusive han själv säger fel ska det visa sig. Namnet är finskt och kommer från pappans finska släkt. PI-enso-ho ska det vara.
Själv växte han upp i Ansgarskyrkan i Västerås, men det var ingen självklarhet att bejaka kallet som pastor, eller ens kanske att gå den kristna vägen genom livet.
- Jag rörde mig lite i utkanten av det kristna sammanhanget ganska länge. Jag kan fortfarande identifiera det där och känna igen mig i det hos unga människor, förklarar han. 

Profetian bär än

En upplevelse av att en kvinna profeterade till honom blev en tydlig vändpunkt även om det tog ett tag för honom att verkligen se var det skulle ta vägen. Men efter att ha hamnat under evangelisten Carl-Olov Hultbys vingar blev kallet en allt tydligare realitet. 
- Den där erfarenheten kan jag fortsatt gå tillbaka till. Gud talade till mig på ett personligt sätt, förklarar han i podden.

Startade i Missionsförbundet

Till en början var han aktiv i missionsförbundet, utbildade sig till pastor i dess led. Men när han rekryterades från Fiskebäcks Missionskyrka till Filadelfia var det en nyhetssmäll som kanske är svår att förstå idag. 
Att som missionare kallas till att leda Pingströrelsens fästning på Rörstrandsgatan i Stockholm var för många otänkbart. Men i 18 år har han blivit kvar.  
- Min känsla är att jag från dag ett blivit så varmt och generöst mottagen. I början fanns det kanske en del fördomar men jag har aldrig upplevt det som ett problem, menar han. 

Men hur är det nu? Ni har precis behövt skära ner och står inför enorma ekonomiska utmaningar. Kommer ni klara det?
- Det är flera delar, förklarar han. Pandemin, vikande intäkter, brantaste räntehöjningen i modern tid. 

Krisen lurar i vassen, men efter de åtgärder som tagits och hoppet om fortsatt starkt givande ser han på elefant 1 med viss tillförsikt.

Undersökte vad Bibeln säger om homosexualitet

Elefant 2 är den storm han hamnade i efter att ha undersökt i en bibelstudieserie vad Bibeln faktiskt säger om homosexualitet. Eller den delen som historiskt kallats sodomi.
- Jag är helt klar med att det som berättas i historien om Sodom inte har med detta att göra, utan är en historia om gästfrihet. Men i kyrkan tror jag vi har två läger där den ena ser detta i ett mycket större paket, som en del av ett kulturkrig som vill underminera tron, äktenskapet och hela samhället. Men vi måste se att detta är människor av kött och blod. Under mitt liv som pastor har jag mött runt 30 personer och ett antal familjer där man velat ha en relation till Jesus och finnas i kyrkan, men samtidigt ser att man inte kan komma ifrån att man är homosexuell.  Vår tystnad där har inte gjort livet enklare.

Men var är du i den processen. Skulle du personligen kunna viga en medlem som vill gifta sig med en av samma kön, till exempel?
- Nej, jag är inte där i processen, men jag ser att man måste få vara medlem och engagerad i sin kyrka, och att vi måste vara ödmjuka här, förklarar han.

Ett råd till kyrkoledare

Det finns en elefant kvar. Tackade han ja till att kandidera för kyrkoledarposten i Equmeniakyrkan? Vi vet att han föreslagits av församlingar. Vi vet att det finns anonyma kandidater.
Inte för att jag trodde på ett solklart ja eller nej. Han säger sig vara hedrad för förslagen, samtidigt som han framhåller att fokus är på Filadelfiakyrkan i Stockholm och ingen annan stans.

Men om du istället skulle agera som senior rådgivare till en blivande kyrkoledare, vad hade varit ditt råd?
- Det är förmätet av mig att ge de råden eftersom jag levt 18 år med hela huvet och hjärta i filadelfia. Men jag är fortfarande helt övertygad om att det är i den lokala församlingen som slaget står, de lokala scouterna, verksamheterna, menar han och fortsätter:
- Frälsningen kommer aldrig komma från Alvik. Ett huvudkontor kommer aldrig göra det som behövs göras i en lokal församling. Det är i den lokala församlingen där det måste hända. Det är väl därför jag valt att arbeta i lokal församling i 32 år.