Nya samtal väcker hopp i våldshärjade Moravakyrkan

– Det ser väldigt hoppfullt ut, även om det är lång väg kvar, ­säger Ulrika Morazan, samordnare Latinamerika hos Equmeniakyrkan.

– Jag vågar inte säga att konflikten är på väg att lösas, det är så många rädslor som byggts upp, men det här är i alla fall konkreta steg i rätt riktning.

Gemensamma överläggningar

Representanter för både utbrytargruppen och de som valt att stanna i den ursprungliga kyrkan har alltså nyligen mötts för gemensamma överläggningar, något som tidigare ansetts helt omöjligt. Sammanlagt har man träffats tre gånger, först under en inledande sejour i november och sedan vid två olika tredagars-möten i början av året.

– De fyra biskopar som finns i landet deltog också, vilket sänder en stark signal att kyrko­ledningarna verkligen vill för­soning. Fast det finns fort­farande starka röster, särskilt hos utbrytarna, som motsätter sig en uppgörelse, säger Ulrika Morazan.

Ingen lättvindig process

Det är alltså ingen lättvindig process. Därtill har konflikten varit alltför hätsk och fylld av våld ända sedan utbrytarna år 2019 försökt att ta över ledarskapet med våld och dödshot. Man har bland annat intagit Moravakyrkans teologiska seminarium, samfundets skola JAC och församlingsplanteringen Olivbergets kyrka, liksom flera församlingar.

– Den situationen är oförändrad, men kyrkan fortsätter ändå att fungera. En majoritet av församlingsmedlemmarna har helt enkelt stannat kvar under ny ledning, andra har byggt ny kyrka, berättar Ulrika.

Svårbegriplig konflikt

Under hela denna tid har Equmeniakyrkan stått fast vid Moravakyrkans sida, mot utbrytarna, i en konflikt, som enligt ­Ulrika ­Morazan är svårbegriplig för en utomstående. Nästan samtliga i kyrkan är del av ursprungsbefolkningen, och har kämpat tillsammans för sitt land och sina rättigheter.

– Det finns ingen brytning mellan de olika folkgrupperna, och det handlar heller inte om någon teologisk schism säger Ulrika Morazan, och berättar att ­nicaraguanerna fortfarande är påverkade av inbördeskriget och att den stora fattigdomen också spelar in.

Våldet triggas lätt igång

– Erfarenheterna från inbördeskriget ligger där latent. Det är lätt att våldet triggas i gång och det började med att utbrytarna inte tyckte att den dåvarande kyrkoledaren följde stadgarna. Jag skulle säga att det hela handlar om makt.

Allt detta har lett till att människor i kyrkan inte talat eller velat träffa varandra under lång tid, det är därför de nuvarande möten är så hoppfulla.

– Det är också bra att man gräver på djupet, för att komma framåt, och inte försöker lappa ihop en snabb lösning, säger Ulrika och berättar att Equmeniakyrkan är med och arbetat för försoning, genom bland annat möten och samtal på plats.

Samarbete fortsätter

Och samarbetet med Moravakyrkan fortsätter, främst med ­fokus på forskning och den teologiska utbildningen som Equmeniakyrkan ger stöd till.

– Lokalerna har visserligen ­tagits över av rebellerna, men ­undervisning och forskning fortsätter i hyrda lokaler.

Eventuellt kommer Equmeniakyrkan nu också att kunna erbjuda finansiellt stöd i försoningsprocessen.

– Vi får se vad som händer och beslutas innan de officiella samtalen fortsätter i maj, men vi har gott hopp för framtiden, säger ­Ulrika Morazan.