I flera av Myanmars delstater pågår just nu strider mellan Myanmars militär och etniska gerillagrupper. I Chin state, som gränsar till Indien, har militären slagit till och det kommer rapporter om många dödsfall och hundratusentals flyktingar.

Lian Sakhong, som bor i Uppsala, är en centralgestalt i kampen mot militärregimen (se Sändaren 20/2021). Han tillhör folkgruppen chin och har släktingar som drabbas av våldet i staden Thantlang.

— Alla fönster i min svärmors hus gick sönder under beskjutningen. Som tur var brann inte huset ner. De har nu flytt, säger han till Sändaren.

Under militärens attack uppstod flera bränder i staden. Enligt rapporter bistod en baptistpastor, Cung Biak Hum, i släckningsarbetet för att försöka rädda äldre. Han sköts och när hans kropp återfanns saknades ett ringfinger.

— Soldaterna hade skurit av fingret för att kunna ta hans vigselring, säger Lian Sakhong.

Han är minister i den skuggregering som förklarat krig mot militären. Enligt honom är det dock en mycket ojämn kamp. Militären har tillgång till moderna vapensystem medan oppositionen knappt kan beväpna sig ens med gamla skjutvapen.

— Militären blir allt brutalare. Soldaterna drogas och det gör dem brutalare. Men många soldater deserterar också, säger han.

Myanmars ekonomi påverkas negativt både av konflikten och av coronapandemin. Dessutom strejkar fortfarande många medborgare och vägrar arbeta för militärregimen.

— Militären kan inte kontrollera landet, som nästan är bankrutt. Och vi har haft stora diplomatiska framgångar då regimen nästan inte erkänns av några andra länder, säger han.

Lian Sakhong vill ändå inte göra några förutsägelser kring när militärregimen faller.

— Men vi är fast beslutna att besegra dem, säger han.

Många av gerillasoldaterna i Myanmar är baptister eftersom flera etniska minoritetsgrupper kristnades av baptistmissionärer. Baptismen förknippas ofta med icke-våld, något som Lian Sakhong är fullt medveten om.

— Jag är själv teolog, och det finns ingen som vill beväpna sig och slåss. Men regimen har valt denna utveckling, invånarna i landet måste försvara sig, vi har inget val.

Han hänvisar till den berömde prästen Dietrich Bonhoeffer, som var en övertygad pacifist men som ändå deltog i en sammansvärjning för att mörda Adolf Hitler under andra världskriget.

— Vi måste stoppa de brutala galningar som nu styr landet, säger Lian Sakhong.

Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan och tidigare missionsföreståndare i Svenska baptistsamfundet, säger att hon känner väldigt starkt för Myanmar. Hon skulle själv aldrig tillgripa våld, men är ödmjuk inför situationen i landet.

— De har levt under förtryck i så många år, och nu hade de anat att de skulle få frihet. Det kan vara svårt att sätta sig in i hur det är leva med ett sådant förtryck, säger hon.

Karin Wiborn tycker det är viktigt att engagera sig för Myanmar.

— Hur kan vi finnas med i den kamp som de lever i? Det är inte läge för att moralisera över det som jag inte kan förstå. Samtidigt är jag alltid för icke-våld, säger hon.