Regionutredning: Planer på storregion väcker motstånd

Equmeniakyrkan har sedan grundandet haft sju regioner, men detta kan vara på väg att ändras. Just nu arbetar kyrkostyrelsen och kyrkoledningen med strategiska framtidsfrågor. En del i det är översynen av kyrkans regionala organisation.

Enligt uppgifter till Sändaren är ett av kyrkoledningens spår att antalet regioner ska bli färre. Regionerna Mitt och Nord kan komma att bli en region. Även i södra Sverige kan det bli aktuellt med sammanslagningar.

Detta är dock bara en del av förändringen. Mellan församling och region planeras en ny nivå, en form av distrikt bestående av församlingar i ett begränsat område som ska arbeta närmare varandra än i dag. Varje distrikt kan ha en föreståndare, kanske en pastor som arbetar på deltid med distriktsuppgifter.

Det är dock inte kyrkoledningen som beslutar om en omorganisation, utan det blir årets kyrkokonferens som får ta ställning till om och hur en sådan ska genomföras.

André Jakobsson, som är regional kyrkoledare i Nord, ser både fördelar och nackdelar med en eventuell förändring. De redan stora avstånden i region Nord skulle bli ännu större. Samtidigt tror han på idén att församlingar jobbar närmare tillsammans.

– Jag tänker att det handlar om att Equmeniakyrkan väljer att arbeta ännu mer med relationer. Jag upplever att nästan alla församlingar har en stor närhet till regionen, men man har inte alltid så nära till sin grannförsamling, ­säger han.

Missionskyrkan i Vännäs är den största församlingen i region Nord. Föreståndaren Johan Wikström tror att han har en avvikande åsikt bland Norrlandsförsamlingarna, men han stöttar en omorganisation.

– Jag tror det kan bli jättebra. Vår region har enorma utmaningar inför framtiden, och jag tror stenhårt på att arbeta närmare andra församlingar, säger han.

Även om Equmeniakyrkans församlingar är fristående så tycker han det är naturligt med nära band till grannförsamlingarna.

– Jag har ett hjärta för hur det går för församlingarna i Umeå, och jag tycker det vi gör angår dem också. Vi behöver samarbeta som distriktskollegor, säger han.

Det är dock inte svårt att finna personer som är tveksamma till en sammanslagning. Åsa Marie Brandin är föreståndare i församlingen i Boden, och hon tycker det är svårt att tänka sig en region som täcker två tredjedelar av Sveriges yta.

– Redan i dag måste vi åka 30 mil när vi ska besöka en regionsamling. Så det känns inte hållbart att vi ska få det ännu längre, säger hon.

Hon upplever att församlingarna i Norrbotten redan försöker att hjälpa och stötta varandra.

I Kiruna finns Equmeniakyrkans nordligaste för­samling och ordförande Peter Stenberg är inne på samma spår som Åsa Marie Brandin.

– Redan som det är nu är vi sällan med på regionala samlingar eftersom det är för långt att åka, säger han.

I region Mitt finns det en opposition mot en sammanslagning. Patric Forsling, föreståndare i Betlehemskyrkan i Gävle och ordförande i medarbetarstyrelsen i region Mitt, menar att en sådan region skulle bli för stor.

– Det skulle bli absurda avstånd. Vi i Gävle har lika långt till Malmö som till Luleå. Så vi skulle lika gärna kunna gå samman med region Öst som med region Nord.

Enligt hans uppfattning finns det i dag en närhet mellan församlingarna och personalen som arbetar på region Mitt. ­Patric Forsling ser därför inte behovet av att skapa en distriktsnivå, mellan församlingarna och regionerna.

– Jag kan förstå att i regioner med många församlingar så kanske man vill hitta en annan struktur. Men vi har väldigt svårt att se vad vi skulle vinna på det.

Sändaren har sökt kyrkoledningen som inte vill kommentera utredningen i nuläget.