Ryska hotet fick S att överge alliansfriheten

Det var 1999 som Folkpartiet bröt enigheten och beslutade sig för att verka för ett svenskt Natomedlemskap. Först fick de med sig de borgerliga partierna, och nu, tack vare Rysslands anfallskrig i Ukraina, har även Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna sagt ja till att ta steget in i Nato.

En politiker som varit med på denna långa resa är 96-årige Evert Svensson, före detta ordförande i Broderskap. Han blev riksdagsledamot 1957, då den svenska neutraliteten var en självklar doktrin.

– Jag är förvånad över att omsvängningen skett så hastigt. Militären säger att det inte föreligger någon fara för en invasion av Sverige. Så jag tycker att argumenten för att gå med är för svaga, säger han.

Han minns andra världskriget, då Sverige höll sig utanför kriget trots att Tyskland anföll Norge och Danmark, och Sovjet anföll Finland.

– Det var en svårare situation, ändå begärde man inte hjälp utifrån, säger han.

Socialdemokraternas positionsförändring överraskar honom. Försvarsminister Peter Hultqvist var en av dem som lovade att aldrig ta Sverige in i Nato.

Bör han avgå?

– På ett sätt så är det bra att politiker kan ändra sig, det är inte så uppseendeväckande. Men jag tycker motiven är svaga för att gå med i Nato, säger han.

Till TT förklarade Hultqvist sin svängning med att Sverige behöver säkerhetsgarantier vid anfall, något som endast Nato erbjuder. Det uttalandet kom efter att S presenterat sin säkerhetsanalys.

För S-ledaren och statsminister Magdalena Andersson, har övertygelsen enligt henne vuxit fram i en dialog inom partiet, mellan partier och med andra länder, enligt henne.

– Det är en process, säger hon.

När får en fråga från SVT om hur hon ser på sitt uttalande för bara någon månad sedan, att ett medlemskap skulle ”destabilisera säkerhets­läget”, säger hon nu att det är en feltolkning.

S-beslutet innebar att en bred majoritet i Sveriges riksdag nu säger ja till att gå med i Nato. Regeringen fattade på måndagen också det formella beslutet att söka medlemskap.

Likt Evert Svensson har också Alf Svensson historiska perspektiv. Under 1970-talade ledde han ett parti som hellre pratade om bistånd än militär, och som definitivt inte önskade en anslutning till Nato. Själv ändrade han sig om Nato 2013. Kristdemokraterna beslöt att verka för ett medlemskap året efter.

– Det var inte någon stor eller het debatt. Det kom en motion till rikstinget som alla som suttit i försvarsutskottet stod bakom och alla slöt upp bakom den. Det gick nästan lite för lätt, säger han i dag.

Finns det något kvar av det här mer mjuka värdena som KD stod för förut?

– Jag är inte aktivt kopplad till partiet, jag står vid sidan om, men det finns en uppenbar risk för alla partier att de hamnar i en hård och tuff vokabulär. Men det är inte på grund av Nato utan på grund av flyktingströmmarna. Det har gett partierna en hårdare vokabulär, det är väl uppenbart att det är Sverigedemokraterna som gjort alla partikanslier nervösa, säger han.

Det kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) har länge drivit på för ett medlemskap i Nato. Enligt förbundsordförande Nike Örbrink bidrog KDU till hela partiets omsvängning.

– Det är ett avgörande beslut som borde varit på plats för länge sedan. En stor del av vårt försvar är uppbyggt utifrån tanken att vi ska försvara Sverige tillsammans med andra länder, men vi har inte haft några garantier, säger hon.

Ser du något negativt med Nato?

– Nej.

När Sverige nu är på väg in i Nato så vill somliga att det ska ställas krav på att till exempel kärnvapen inte ska placeras här, eller att Sverige inte ska bli bas för utländsk trupp. Nike Örbrink vill dock inte se något som kan försvåra ett medlemskap.

– Det allra viktigaste är att det går så smidigt som möjligt, att Sverige blir medlem snabbt. Allt annat kommer i andra hand.