Bekänna färg innehåller 19 texter kring hbtq, könsroller, bibeltolkning och äktenskap. Dessa är både nyskrivna och återpublicerade artiklar med perspektiv från exegetik till psykoanalys, livsberättelser och om praktiskt församlingsarbete. Boken ges ut av Apologia med Olof Edsinger och Ray Baker som redaktörer.

Alla texter är skrivna med inställningen att inte bejaka samkönade relationer eller hbtq-personer i församling och skapelsesyn. Det verkar som att viss kunskap om hbtq-frågor och hbtq-personers livsvillkor har gjort avtryck i en del kapitel. Det finns en kort reflektion över homofobi som orsakat tragedier hos kristna församlingar, familjer och individer. Stundtals finns insikten att hbtq-personer inte kommer utifrån, utan boken behandlar också hur det är att möta sitt eget barn som kommer ut som hbtq-person.

Begreppsanvändningen kring hbtq visar att man läst på. Däremot hade kanske det återkommande begreppet ”klassiskt kristen” fångats bättre i något som mer uppriktigt beskriver den egna teologin, likt ”konservativt-karismatiskt”. Undertiteln hade också mått bra av en annan formulering. Vilken ”regnbågsfärgad värld” är det redaktörerna egentligen adresserar? De homosexuella som torteras i Tjetjenien, de transpersoner som mördas i Brasilien, de hbtq-personer som blir fängslade, våldtagna och mördade i Uganda och Tanzania, undrar nog vart den regnbågsfärgade världen finns någonstans.

Stundtals undrar man om redaktörerna hade slut på rödpennor.

Några kapitel är skrivna som replik till Libris antologi Välkomna varandra – bejakande perspektiv på homosexualitet i frikyrkan. Att ge sitt perspektiv på frågorna är välkommet för att tydliggöra hur vår del av kyrkligheten bearbetar hbtq-frågor, men frågan är om det är en bra utgångspunkt för god litteratur. Kvaliteten på det rent litterära hantverket varierar stort och texterna lämnar emellanåt mycket i övrigt att önska när det kommer till språklig nivå. Bredden i antologin är påtaglig. Stundtals är den en tillgång, stundtals undrar man om redaktörerna hade slut på rödpennor eller om arbetet präglats av att skapa en stor mängd text på kort tid. Emellanåt finns viss förståelse för att frågorna rör levande människor, för att i nästa kapitel uppleva att skribenten slåss mot väderkvarnar.

I inledningen till ett av de bibelinriktade kapitlen finns förståelsen för att vår bibeltolkning präglas mer av vår tradition än av bibeltexten i sig. Denna viktiga insikt lyser i andra kapitel med sin frånvaro när bibeltolkningen kring äktenskap kräver ett rätt gediget kringverk för att kunna hävda att endast den egna ståndpunkten står i själva bibeltexten.

Det som de två antologierna har gemensamt är en mer eller mindre utskriven frågeställning kring hur vi kan leva med varandra som kristna syskon. När det kommer till människosyn är det ett svårt samtalsläge, kanske bäst fångat i Anna Sophias Bondes litterärt välskrivna kapitel. Det som Välkomna varandra sätter fingret på är att den teologi som utesluter hbtq-personer ur församlings- och skapelsesyn inte bär god frukt. Och i väntan på god frukt finner jag mig under läsningen av Bekänna färg sitta under en tall.

Johanna Wikberg

Recensenten är förbundsordförande för Riksförbundet EKHO - kristna hbtq-personer.