Största församlingen har startat firandet

FEM SVARAR: Vad har Immanuelskyrkan betytt för dig?

Lois Hemgren, kom till Sverige 1983 som assistent på Liberias ambassad.
– Jag var medlem i en pingstkyrka i Liberia, men eftersom de bara hade gudstjänster på svenska känd jag mig inte hemma där. En väninna tipsade mig då om Immanuelskyrkan som hade gudstjänster på engelska, och sedan dess har detta varit mitt andliga hem.
Stockholm var min första utlandspost, och jag hade siktet inställt på en placering i New York eller Washington. Men jag blev kvar här och Immanuelskyrkan har verkligen blivit som ett andra hem för mig.

Ann-Margret Bergman
– Jag har varit aktiv sedan 1977 i en rad olika verksamheter, till exempel i kören och som kyrktorgsvärd. Det jag gillar mest är att det är högt till tak och låga trösklar. Församlingen har varit duktig på att ta tillvara människors önskan att bidra med sitt engagemang. Men det finns också en förståelse för den som vill vara mer anonym.

Fabricio Espinosa, 42 år, började i kyrkans alphagrupp 2020
– Jag arbetar som läkare och pandemiåren var en riktigt tuff tid för mig, både fysiskt och själsligt med allt man fick gå igenom i vardagen som läkare. Jag kände mig sårbar och var i stort behov av att finna en gemenskap att kunna bearbeta det jag kände. Den gemenskapen hittade jag i alphagruppen som jag hittade via en annons på internet.
Här har jag hittat nya vänner och också fått lära mig mycket om min egen och om andras tro.

Jonathan Ivansson, kommer från Skellefteå, är medlem i församlingen sedan ett år, men har gått i kyrkan sedan 2019.
– Jag hittade hit när jag flyttade in till Stockholm efter att ha gått på en folkhögskola på Ekerö.
Nu arbetar jag som vaktmästare i kyrkan och det här har blivit en plats där jag trivs både i arbetet och i gudstjänstgemenskapen. Det finns också många olika grupper att engagera sig i. Själv brukar jag delta i snickeriverkstaden.

Jan-Erik Wikström var, som ­ordförande i Immanuelskyrkan och samtidigt ledamot för ­Folkpartiet i stadsfullmäktige, en nyckelperson när planerna för den nya kyrkan växte fram.
– En stor del av mitt liv är knuten till Immanuelskyrkan. Varje gång jag kommer in här känner jag en stor glädje, och jag är tacksam över att ha fått vara med och se kyrkan växa fram till vad den är i dag. Jag är glad över såväl det internationella som det stora kulturengagemanget. Men lika viktig som orgeln är, är såklart predikstolen. Jag kan kanske känna att det finns en risk med alla grupper och olika gudstjänster som firas här, och det är att man blir lite för anonym. Det måste finnas en känsla av samhörighet för själva församlingen.