Vi måste återfinna bokens magi! 

Jag läste nyss ut en sån där bok man bara läser för att impa på andra.

Det vill säga Giovanni Pico della Mirandolas "Om människans värdighet". Mitt val av bok denna gång är dock faktiskt inte en impagrej, utan bara ett led i mina försök att ta mig igenom så många klassiker som möjligt.

Jag har inte satt något direkt tidsmål för ärendet, och klassiker är ju ett tänjbart epitet, men jag tänker att jag har jordelivet på mig.

Förståelse av Västvärlden

Om människans värdighet är klart läsvärd utifrån ett allmänt förstående av hur västvärlden formats genom århundradena, och hur de idéer vi idag tar för givna materialiserades. Inte minst då under Mirandolas renässans.

Men i övrigt är den mest en text där Mirandola försöker visa upp hur fantastisk han är i förhållande till sin omvärld. En riktig skrytardrapa, kanske man kunde säga.

Renässansens influencer

Formen är därför inte helt olik en modern influencers försök att pracka på oss hur lyckad eller bra han eller hon är, genom filtrade bilder och snabba visdomsord.

Det finns dock en tydlig skillnad. På 1400-talet, när Mirandola levde, krävde tidens rådande medier att du gav tydliga belägg för dina inlägg - och kunde bidra med något bestående till den samtida diskussionen. Det kunde heller inte göras hur snabbt som helst, även om Mirandola själv bara var 23(!) vid framställandet av denna skrift.

Åldern må förlåta skrytet, och Mirandola framstår som ett underbarn av sin tid, som kunde de flesta filosofer, liksom bibliska historier, utantill och dessutom ägde insikt nog att sätta in dem i sitt eget sammanhang.

Insikter blev legio

Men faktum är att det där blev rätt legio i den moderna världen i takt med att kunskap demokratiserades, och distribuerades, på sikt långt bortom de aristokratiska kretsar Mirandola befann sig i.

Gutenberg revolutionerade boktryckarkonsten strax innan Mirandolas födelse, och raden av renässansmänniskor som följde på den revolutionen är häpnadsväckande.

Fram till vår tid har boken varit grunden för människans stora vetande. Men de senaste åren har bokläsandet bromsat in så pass mycket att fyra av 10 barn i åldrarna 8-19 inte längre läser (eller lyssnar) på EN enda bok om året.

Information tar nya vägar

Istället konsumeras information på andra sätt, som i snabba sociala medier-klipp.
Problemet är inte att information inte ges eller tas emot, men att konsten att uppmärksamt ta emot information i kontext sakta försvinner.

Regeringar, inklusive den svenska, gör nu vad man kan för att stoppa klockan. Skolor gör reträtt från sina högtflygande digitaliseringsplaner och beställer böcker i printat format igen.

Sverige är ju annars, som Eric Helmersson skrev häromdagen, världsmästare i att slänga saker som funkar på skrothögen. Enkom kanske för den varma och ängsliga känslan att vara först på nästa boll.

E-böcker ett ljus

E-böcker har dock kunnat hämta igen en del av konverteringen mellan pre och post-smartphone värld. Och det finns ett litet hopp om att det ändå kan vara så att boken har en framtid.

Men yngre personer främjar sig uppenbarligen från boken som samlande kraft. Själva bokmässan som nu hålls i Göteborg mellan torsdag och söndag behöver vända på idékronorna när lyskraften i bladvändarna viker.

Nattklubb kanske kan locka tillbaka besökarna under 50?

Men jag tror det viktiga är att visa både yngre, och oss andra, som glömt glädjen i läsekonsten - att det inte är vad du kan få vid sidan av boken, utan vad boken kan ställa vid din sida som är det verkligt eftersträvansvärda.

Måste återupptäckas

Frånkopplad alla moment som stör, eller som pockar på din uppmärksamhet finns möjligheten att bli en lite klokare, mer eftertänksam och kunnig människa.

Därför tror jag det är som Predikaren säger, att det myckna bokskrivandet är utan ände. Jag säger det dock med ett litet mer positivt tilltal.

Men varje generation måste ges möjlighet att upptäcka vilken ögonöppnare det är att inte sluta läsa.

Boken förvandlar liv

Eller för att tala med Pico della Mirandola då, om inte annat bara för att impa med ett citat som är smartare, och långt mer skrytigt än vad jag själv skulle kunna komma på:

"Detta skall jag unna mig, och utan att rodna skall jag berömma mig av detta: aldrig har jag bedrivit filosofi av något annat skäl än just för att bedriva filosofi, och aldrig har jag hoppats på eller eftersträvat någon annan lön eller frukt av mina studier och mitt arbete vid aftonlampans sken, än min själs förkovran och kunskapen om den av mig alltid högst efterlängtade sanningen"

Vi måste återvinna själva berättelsen om bokens livsförvandlande förmåga.