Equmeniakyrkan har deklarerat klimatnödläge. Det är bra. Jag är tacksam för verktygslådan med goda förslag på vad vi kan göra.
Både för att bli mer medvetna och för att göra skillnad. En del av förslagen handlar också om vad vi kan göra för att lindra hotet mot den biologiska mångfalden som verkligen är hotad. I veckan kom ju en studie som pekar på att nära tre fjärdedelar av jordens djurpopulationer har utrotats sedan 1970.
Våra handlingsplaner är bra och jag gläds över medvandrare som gör skillnad i en grön kyrka.
Talar inte om orsaken
Problemet för mig är att vi bara talar om symptomen, inte orsaken. Den stora elefanten rummet är den ekonomiska ojämlikheten i världen. Både inom länder och mellan världsdelar. Den har fört med sig ett allvarligt överutnyttjande av jordens resurser och vi har överskridit många planetära gränser för ett hållbart, gott liv på jorden. Plus ett antal sociala konsekvenser.
Profeten Amos uppmanar till att låta rätten flyta fram och nutidens profeter är forskare kring hållbar utveckling och miljö. De publicerar vetenskapliga rapporter med rubriker som A just world on a safe planet. En rättvis värld! Deras beskrivning av vägen dit är förvånande likstämmig oberoende av vetenskap. En av deras gemensamma slutsatser är att ojämlikheten behöver minska radikalt både för att jordens resurser ska kunna räcka för alla och för att klimatförändringen ska kunna hållas inom gränser som går att leva med.
Vi bör tala om ojämlikheten
Jag tycker att vi bör tala om ojämlikheten som det grundläggande problemet och vad vi kan göra åt den.
På kyrkokonferensen i augusti fanns ett intressant seminarium om hur man skulle kunna utmana ojämlikheten. Ett initiativ från kyrkornas världsråd som man kallat Zacchaeus Tax campaign. Det innehåller bland annat ett förslag om en beskattning av mycket rika. En global skatt på 1 procent på förmögenheter mellan 1 och 5 miljarder euro och 2 procent på förmögenheter därutöver. Och när en ledande ekonomisk tidning som The Guardian den 2 juli varnar för ojämlikhetens följder och pekar på att gapet mellan rika och fattiga blir allt större finns det anledning att tänka. Är det rimligt – och rättvist – att världen fem rikaste män har mer än fördubblat sin förmögenhet de senaste fyra åren medan 5 miljarder människor under samma tid efter pandemin har blivit fattigare? Målet att utrota fattigdomen till 2030 tycks bli svårt att nå.
Vad tycker du att vi som kyrka och enskilda ska göra?
Olle Östklint
Habo
LÄGG TILL NY KOMMENTAR