Anden hjälper när splittring hotar vår tro

Detta enligt statistik från en kristen organisation, Open ­doors, som arbetar med faktainsamling och stöd. Att i Nordkorea bli påkommen med att vara kristen innebär i praktiken en dödsdom, antingen i form av deportation till arbets­läger eller omedelbar avrättning. Detsamma väntar familjer och anhöriga. Orsaken till de hårda straffen är att kristna anses vara ett hot och ­samhällsfara. I praktiken är det just kristna som är den mest förföljda gruppen av troende i världen, intressant i tanke på att Jesus kommer med frid och fred.

I söndagens evangelietext från Johannes 15:26 och framåt säger Jesus att förföljelse är att räkna med. Uteslutning kommer att äga rum.

Sverige en stilla liten damm

Mot bakgrund av statistiken från bland annat Nordkorea känns Sverige som en stilla liten damm. Samtidigt blir jag påmind om ett samtal med en bibelöversättare på Papua Nya Guinea som under sin Sverigevistelse berättade att det krävs uthållighet för att vara kristen i Sverige. Hoten är inte brist på frihet och fysisk bestraffning men ­snarare risk för själens splittring, så mycket som vill pocka på vår uppmärksamhet. Rädsla för att inte vara politiskt korrekt. Så många roliga projekt, kurser och spännande hobbyprojekt. Så mycket kul fritidsaktiviteter. Blinkande skärmar och snabba belöningsimpulser som gör att det kan vara en utmaning att urskilja vad som är riktigt viktigt. Mycket kan vara bra, men ändå göra att vår inre blick blir splittrad.

Hoten är inte brist på frihet och fysisk bestraffning men snarare risk för själens splittring.

Tid att lyssna in Guds röst, urskilja Andens viskning i bruset, att ha sinnesnärvaro att agera på Herrens tilltal. Det är kanske något av den största utmaningen för västvärldens kristendom, inklusive min egen Gudsrelation. Att jag som pastor har möjlighet att läsa Bibeln på ­arbetstid, få möjlighet att be och odla min kristna tro är en ynnest som ett fåtal i Sverige har möjlighet till.

Mitt i livet

Mot bakgrund av detta är det befriande att Jesus i sin undervisning också säger att ”Jag ska ge er en annan Hjälpare … då ska ni vittna om mig.” Meningen är en helhet där vi får ta emot Anden och då vittnesbördet och efterföljelsen blir en naturlig och självklar del av livet. Anden påminner oss om vad som är viktigast. Manar oss med kärlekens och fridens röst till det goda. Mitt i hämtningarna på dagis, i bilkön eller vid sortering av tvätten i tvättstugan, just då och där vill Anden komma oss till hjälp. Helt enkelt mitt i livet.

Kanske veckan som kommer kan få vara en serie dagar då vi som kristna får uppmuntra varandra, dela varandras bördor och visa på omsorg och förbön.

Eva Joelsson
pastor Equmeniakyrkan