I somras diskuterade bland annat Josefin de Gregorio, som tidigare skrivit i Sändaren, i Sveriges radios Studio 1 varför kristna tar alltmer plats i kulturlivet.
En förklaring som nämndes i programmet har jag själv forskat om. Det sker just nu ett generationsskifte där kristen tro, och annan religion, får en ny betydelse. Till skillnad från de som nu är pensionärer har yngre generationer växt upp i ett genomsekulariserat samhälle där kristen tro är ett fritt val. Samtidigt med den religiösa friheten har det svenska samhället blivit alltmer mångreligiöst. Det stimulerar många i yngre generationer att fundera över vad som är deras tro.
Frälsning allt viktigare
Generationsskiftet märks på olika sätt. Ett är att yngre generationer tycker att frälsning blir allt viktigare. SOM-institutet på Göteborgs universitet har sedan 1986 samlat in data om betydelsen av frälsning bland svenskarna. I en femgradig skala från ’inte alls viktigt’ (1) till ’mycket viktigt’ (5) har de indikerat inställningen till frälsning. I diagrammet intill visas resultatet för personer äldre än 40 vid varje mättillfälle (röd linje) och personer 40 år eller yngre (blå linje).
Vikten av frälsning i två åldersgrupper 1986-2014. Medelvärdet av en 5-gradig skala från inte alls viktigt (1) till mycket viktigt (5) (Källa SOM-institutet, Göteborgs universitet).
Enligt sekulariseringen ska varje ny generation tycka att frälsning blir allt mindre viktigt.
Inte primärt en vilja till omvändelse
Vid första mätningen 1986 var så fallet. Äldre (den röda linjen) tyckte frälsning var viktigare än yngre (den blå linjen), men allt eftersom åren går och yngre generationer kommer in och besvarar frågan blir frälsning viktigare. I slutet av mätserien – år 2020 – tycker yngre personer att frälsning är viktigare än äldre personer. Resultatet står sig vid kontroll av utländsk bakgrund. Svaren är primärt inte en vilja till omvändelse. En del vet inte exakt vad frälsning betyder, men väl att det är ett religiöst begrepp. Och att det uppfattas som viktigare.
Vid en konferens på Enskilda högskolan i Stockholm nämnde Daniel Strömner ett intressant resultat från sin kommande avhandling. De församlingar som lades ner brukade beskriva tillfällen då människor kommit till tro – omvändelse och frälsning – som något som inte skedde längre. Detta kan ställas mot Hampus Flymans kandidatuppsats som han presenterade vid samma konferens: Gemensamt för växande församlingar i Equmeniakyrkan är en tydlighet om Jesus och evangeliet samt att de ger plats för bekännelse och bekräftelse av tro.
Omvändelse och frälsning. Orden får olika associationer för olika människor. För många är det minnet av nystart och upprättelse, andra något annat. I yngre generationer väcker orden förundran, intresse och ses som allt viktigare. För en framväxande kyrka är det viktigt att kunna möta detta intresse.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR