Under artistnamnet Avicii blev Tim Bergling världskänd för och med sin progressive house (elektroniska dansmusik). Från pojkrummet på Östermalm lades succé till succé och snart for han världen runt och samarbetade med Coldplay, Robbie Williams, Lenny Kravitz och Madonna.
Men bakom prestigefyllda samarbeten, ett otal priser, enorma inkomster och ständigt fullsatta arenor fanns en helt annan berättelse.
Där, i skuggorna fanns de depressioner som Bergling kämpat med sedan tonåren. Och där fanns det omänskliga tempo som han kastats in i men aldrig lyckades befria sig ifrån. I stället varvades intensiva turnéer och hårt festande med sexton timmar långa arbetspass där hans medarbetare till slut fick dra honom ur studion för ett par timmars vila.
Ett sådant tryck måste ta på både kropp och själ och när hans vänner till slut fick med den unge DJ:n på en semesterresa i sultanatet Oman, checkade Avicii ut för gott. Tim Bergling blev bara 28 år.
Efter att Diana, prinsessan av Wales avlidit, också hon allt för tidigt, samlades människor världen över för att se den tv-sända begravningen från Westminster Abbey.
Där talade hennes bror om ödets ironi, att hon, som namngivits efter den romerska jaktgudinnan kom att bli sin generations mest jagade människa. Tim Bergling å sin sida hämtade sitt artistnamn från avici, ett ord på sanskrit som beskriver en nivå inom buddhismens motsvarighet till helvetet. Så borde inget liv behöva beskrivas.
Sedan Berglings bortgång har familjen genom Tim Bergling Foundation försökt lyfta stigmat kring depressioner, ångest, annan psykisk ohälsa och självmord. Det är viktigt, inte bara för världsartister som Avicii utan för allt för många ungdomar i vårt samhälle.
I dag lever vi i ett 24/7-flöde av information, press och stress. För skolelever, studenter och unga i arbetslivet är konkurrensen stenhård oavsett om det handlar om slutbetyg, den eftertraktade högskoleplatsen, drömjobbet eller för den delen den potentiella flick- eller pojkvännen.
Allt är en tävling och även om det kanske finns tröstpriser längs med vägen finns det bara några vinnare. Därmed har vi reducerat oss själva från att vara människor till att bli ett med våra betyg, talanger och personliga varumärken. Men vi människor är inte bara yta utan djup, vi är inte bara kollegor utan medmänniskor.
Vi är inte bara producenter eller konsumenter utan medborgare och medvandrare och vi måste bli bättre på att lyssna på varandra.
Avicii hade miljoner lyssnare världen över men när Tim Bergling ville berätta om sin ångest och sitt mörker var det få som orkade lyssna.
Men om vi lider av ångest måste vi få berätta det. Om vi lever i mörkret måste vi få hjälp att ledas mot ljuset och om vi drabbats av självmordstankar måste vi få livshjälp.
Låt oss därför berätta för varandra om Jourhavande medmänniska som nås på 087021680, om Jourhavande präst som nås via 112 eller om Minds självmordslinje som finns på nummer 90101.
Låt oss hedra Tim Berglings minne genom att med varje bokstav i våra krönikor, med varje färg på våra paletter och med varje fiber i våra kroppar bryta tabun kring det som är svårt och tungt. För om vi bär det tillsammans blir det lättare för alla.
När Globen nu återigen byter namn, denna gång till Avicii arena får den psykiska ohälsan ett landmärke och centrum mitt i det offentliga rummet.
Det är på det sättet utmärkt och det blir en enorm påminnelse om ensam inte är stark.
Ensam är bara ensam, och det borde ingen behöva vara.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR