Medan delar av Sverige nu börjat öppna upp och kvadratmeterregeln använts i vissa branscher sedan en längre tid har kyrkorna fortsatt gapat tomma. Då Stefan Löfven pressades om detta i en riksdagsutfrågning var det visserligen inget käbbel, men väl svammel. Av hävd har vi blivit proffs på att slåss för andra men nu kan det finnas fog att ta upp kampen också för vår egen rättvisa. Sändarens krönikör Emanuel Karlsten var möjligen raljant, men väl inne på något viktigt i sin kritik av svensk kristenhet och dess ”kapitulation” inför myndigheters begränsningar (15/2021).

För nej, det är naturligtvis inte rimligt att du kan samlas 500 i ett gym medan du bara kan vara åtta i en kyrka. Det är inte rimligt att du kan kolla på hockey från restaurangplats (som hockeylaget Rögle kunde driva igenom under SHL-finalerna), men inte sitta på kafé och lyssna på gudstjänst (som Dagen rapporterade om från Hönö).

Som Sändaren tidigare i våras skrev, börjar detta mer och mer falla över i ett dike där religionsfriheten inte längre bejakas, eller där den åtminstone skvalpar runt i grumligt vatten. Visserligen kan paragrafryttaren säkert hitta argument för att reglerna fungerar i det ena, men inte i det andra fallet. Paragrafryttaren var också Jesus värsta fiende. Men genom enkla frågor och handlingar kunde han ofta välta omkull deras teser och så kan vi med. Det är en form av fariseism att mäta med skilda mått åt skilda delar av samhället.

Har vi glömt att den världsvida kyrkan är en proteströrelse mot sådant i själ och hjärta, och att detta är vad som ekat genom historien?

Tänk vilket statement om alla svenska kyrkorum i en gemensam protest och solidaritet med varandra skulle öppna sina portar till Kristi himmelsfärdsgudstjänst denna vecka – och välkomna friska, symptomfria och vaccinerade personer in i gudstjänstrummet enligt kvadratmetersregeln.

Inte på ett dumdristigt sätt, utan säkert och ordnat. Men framförallt rättvist.