Oviss helg väntar våldströtta Jerusalembor

– En person här sa till mig igår: ”De kommer hit och kokar soppan, men det är vi som bor här som får äta upp den”. Det fick mig att tänka. Vem bryr sig egentligen, på riktigt, om vad de som bor, lever och arbetar här tycker och tänker? frågar Maria Leppäkari. Hon är teologie doktor och direktor för Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem. STI är ett dialoginstitut vars verksamhet är inriktat på religionsteologi och religionsmöten, särskilt mellan judendom och kristendom. Det har funnits i Beit Tabor sedan 1951.

När Kyrkans Tidning når Maria Leppäkari under torsdagen har hon precis varit i Jerusalems gamla stad.

– Nu är klockan fyra på eftermiddagen och alla butiker är redan stängda. Jag noterade att alla kvinnor, barn och butiksägare är borta. Ute på gatorna är bara ungdomar och gränsbevakningen.

Hon berättar att arabiska ungdomar från Jerusalem har samlats vid Damaskusporten i östra Jerusalem. Där finns även internationell media och israeliska gränspatruller.

– Och så har de tagit in polishästar som ska kunna skingra demonstranterna om det blir oroligt, säger Maria Leppäkari.

På STI arbetar, utöver Svenska kyrkans utsända personal, judar, kristna och muslimer.

– Det som gör institutet unikt är sammanhållningen. Där kan vi släppa loss lite och med humorns hjälp försöka hantera vad vi läser om i media.

Fatah har utropat tre dagar av vrede och Hamas talar om en tredje intifada. Men Maria Leppäkari förhåller sig avvaktande till utvecklingen.

– Det finns många scenarier. Det kan vara så att det inte händer något alls.

– Alla verkar utgå från att det ska bli kravaller. Men det behöver inte bli så, säger hon och lyfter fram sommarens bönerörelse bland Jerusalems arabiska invånare.

I juli sköts två israeliska gränspoliser ihjäl i anslutning till Tempelplatsen i Jerusalem. Gärningsmännen, som flydde in på området där Al-Aqsamoskén finns, dödades också. Händelsen ledde till att Israel satte upp säkerhetsbågar vid alla ingångar till platsen, som är helig för både judar och muslimer. Detta ledde i sin tur till protester i hela den muslimska världen. Israel fick senare backa och ta bort säkerhetskontrollerna.

– Då manade det palestinska ledarskapet till upplopp. Men folket följde inte ledarnas uppmaningar, utan röstade med sina fötter och bad på gatorna istället. Det är en dimension man inte får glömma bort. Folk här är frustrerade över sina ledare. Vad man vill är att leva i fred. Man vill ha ett jobb att gå till, mat på bordet och kärlek.

– Det vore fantastiskt om något som liknade sommarens bönerörelse kunde uppstå nu. Alla som bor här blir lidande om det blir sammandrabbningar och väpnad konflikt.

Hur påverkar Trumps beslut vardagen för dem som bor i Jerusalem?

– Det är inte många politiker som så tydligt för fram sitt budskap som han har gjort nu. Om detta inte leder till en beväpnad konflikt kan det, om man försöker se saken positivt, innebära att nya aktörer i den lokala politiken på båda sidor kan träda fram och föra dialogen framåt.

Man hör många säga att beslutet är sista spiken i kistan för fredsprocessen. Vad tänker du om det?

– Det behöver inte vara så. Här är det viktigt att inte utesluta några möjligheter till alternativa scenarier gällande framtida fredsprocesser. Situationen skulle som sagt kunna leda till att nya ledare stiger upp från gräsrotsnivå och visar en annan väg.

– Israel-Palestinakonflikten framhålls som en konflikt mellan två parter. Men här finns egentligen en myriad av parter. Det finns interna grupper och positioner i oändligt många nyanser. Det är inte svart mot vitt.

Vilken roll kan religionen spela i hur konflikten utvecklas?

– Konflikten är politisk, men religionen används många gånger som ett slagträ. Genom symboler, metaforer och religiösa uttryck skapas känslor hos människor och känslorna kan användas för att styra människor. Men det finns även flera exempel från Jerusalem på religiösa företrädare och ledare som betonar betydelsen av kommunikation och dialog, istället för att demonisera den andre.