Toppolitikern ångrar inte sin livsvändning

-Som treåring lekte jag att jag var präst, säger Idergard.

Från en tillvaro i litet samhälle i norra Norrland, till ett storstadsliv i Stockholm med politikens och pr-branschens högborgar som arbetsfält, och sedan en inre andlig resa som kulminerade i prästerskap inom den katolska kyrkan. Den resan tillskrivs Thomas Idergard.

Fått tron med bröstmjölken

Thomas Idergard föddes i Arvidsjaur 1969. Föräldrarna var frikyrkliga och engagerade i Pingstkyrkan. Thomas blickar tillbaka på sin barndom med värme.

-Jag har fått med mig barnatron, vilket jag är väldigt tacksam för. Den har gjort sig påmind, och sen ömsat skinn och utvecklats till en vuxen tro.

Tron har för honom alltid varit en bas, även om den inte alltid har varit så närvarande under en del av hans vuxna liv mellan 20 och 35. 

-Som treåring lekte jag hemma att jag var präst, vilket var väldigt lustigt eftersom det inte fanns så närvarande, säger Thomas och syftar på den frikyrkliga tillhörigheten inom familjen, där man gick till en pastor i kyrkan, och inte till en präst i Svenska kyrkan, annat än vid vissa tillfällen.

Däremot fanns där en farbror som först blev svenskkyrklig präst och sedan skulle komma att bli katolsk präst, och vara ett stöd för Thomas när han själv sedermera landade i katolicismen som religiös hemvist.

-Min familj var religiöst mångfacetterad.

Konsumerade Gud

Men från att leka präst till att faktiskt bli präst var långt ifrån självklart.

-Det var inte givet att det skulle bli så. Det krävs ju egen medverkan. Under lång tid i mitt liv kan jag säga att jag inte medverkade särskilt mycket till min tro. Men Gud har ju mer tålamod än vad vi själva har och jobbar långsiktigt. 

-Jag hade många år som vuxen där jag betraktade mig som kristen, och var öppen med det i politiken, i intervjuer, och så vidare. Jag gick till kyrkan ibland och bad ibland. Jag sökte tröst hos Gud, vilket jag kände att jag också fick, säger Thomas Idergard.

-Gud är ju smart, tillägger han med eftertryck, och utvecklar:

-Han drar oss stegvis in genom att ge oss litegrann. Så Gud fanns där, men som jag konsumerade, kan man säga. Han låter sig göra det, om Han själv ser det som en väg att göra någon hel.

Steget in i politiken

Intresset för samhällsfrågor var stort inom familjen. För Thomas själv ett lika stort engagemang. 

-Redan under mellanstadiet kände jag en nyfikenhet på omvärlden. Jag ville läsa annat än bara Norran (lokaltidning i Västerbotten), och gick och köpte andra tidningar för att läsa om vad som händer i andra delar av Sverige och i omvärlden. Så det fanns ett stort intresse redan i tidig ålder.

Valet 1982 får sägas vara startskottet för den då 13-årige Thomas Idergard politiska engagemang.

-Det var det val då Socialdemokraterna tog tillbaka regeringsmakten. Olof Palme som person har betytt mycket för mig, även om jag inte landade på hans sida. Han var en politiker som stod för saker och var tydlig med vad han ville. Det väckte engagemang också på den sida där man inte höll med honom, säger Thomas.

- Sedan var det ju 1980-talet och på högersidan Thatcher (före detta premiärminister i Storbritannien) och Reagan (före detta president i USA), samma typer av politiker. Och så kalla kriget och kampen mellan demokrati och kommunism. Det var en engagerande tid.

Från betyg till ordförandeskap

En annan bidragande faktor var betygsfrågan, som för honom var väldigt viktig vid den tiden.

-Moderat skolungdom hade en kampanj på min skola. Dom var emot det betygsystem som fanns då, s.k. blockbetyg, som innebar att man i praktiken avvecklade betygen. Det fick mig att gå med i Moderat skolungdom.

Tre år senare, vid valet 1985, drogs Idergard in i ett gäng moderata ungdomar. Sedan rullade bara på.

-Jag blev året därpå distriktsordförande för Moderata ungdomsförbundet, MUF, i Västerbotten. Sedan blev det att jobba i Regeringskansliet under Carl Bildts regering i början av 1990-talet, och blev så småningom vald som MUF-ordförande, efter Fredrik Reinfeldt.

Efter avslutad politisk karriär arbetade Thomas Idergard vid olika företag, framför allt inom pr-branschen. Han var även under en tid verksam i den borgerliga tankesmedjan Timbro.

-Min dåvarande flickvän var en av dem som fick mig att se att politiken inte lockade fram de bästa sidorna av min person. Jag kände mig trött, trots att jag var ganska ung. Så jag avstod från att kandidera till riksdagen och lämnade allt när jag avgick som MUF-ordförande 1998, berättar han. -Det var aldrig min kallelse.

Thomas var också en mångårig panelsittare i Sveriges Televisions dåvarande morgonprogram ”Gomorron Sverige”.

-Vi var tre som satt där i soffan. Jag själv, Birger Schlaug (före detta språkrör för Miljöpartiet) och Ursula Berge (författare och debattör). Vi blev goda vänner.

Reflekterade över sitt liv

De följande åren efter politiken fick honom att sakta men säkert ta ställning i livet.

-När jag var kring 35-årsåldern började jag känna en smygande, men stark längtan efter en fördjupad gudstro. Den var inte grundad i någon jättelivskris, eller så, berättar Thomas.

-Jag tittade på mitt liv och reflekterade över det. Jag tänkte också att det måste finnas något mer i livet än att jobba, festa och åka i väg på dyra resor. Jag såg att jag på flera punkter inte lyckades leva så som jag egentligen trodde. Jag kände att jag behövde någon typ av fast förankring i mitt liv, vilket blev min kristna tro.

Thomas Idergards allt starkare dragningskraft till Gud fick honom att gå tillbaka till i en större närvaro i kyrkan och att be mer regelbundet.

-Det var där jag fick någon slags insikt i att jag bara måste bli katolik. Det fanns inget alternativ. Jag behövde vara i en kyrka där jag kunde få näring av de verktyg som Jesus har gett oss, säger han, och nämner de sju sakramenten inom den katolska kyrkan.

Denna personliga milstolpe blev också en aha-upplevelse:

-Jag insåg att jag tänkte ”katolskt”!

I den frikyrkliga familjen Idergard fanns en annan i släkten som hade gått samma väg.

-Jag hade många samtal med min farbror, som ju själv hade blivit katolik och sedermera präst, säger Thomas.

-Jag konverterade och under den processen upptäckte jag att det fanns än mer för mig som gav mig näring.

Prästvigdes

Den långa vägen från att ha konverterat till att genomgå den process som det innebär att bli katolsk präst tog slut när Thomas Idergard prästvigdes i Sankta Eugenia katolska församling i Stockholm den 30 september 2017.

Han beskriver sin andliga resa som pusselbitar, som formats till en bild av den han är idag.

-Jag har gett mitt liv åt att tjäna kyrkan, säger Thomas Idergard. 

-Det ger mig glädje och en känsla att vara tillfreds. 

Adam Salomonsson